Bland årets föremålsfynd på Gullbergs fäste finns några tappkranar som har suttit på öltunnor. De ger en fingervisning om hur viktigt det var med öl vid den här tiden och vilka mängder som förbrukades.
År 1571 bryggdes 225 tunnor öl på fästet och därtill köpte man en hel del öl från annat håll. Och precis som idag, var det skillnad på öl och öl. Räkenskaperna från Gullberg har uppgifter om svenneöl (den enklaste kvaliteten) och tysköl. Källor från Älvsborg nämner fogdeöl.
Hur många personer de 225 tunnorna skulle räcka till är lite oklart. Det finns några lönelistor och register över besättningen på fästet, men det framgår inte alltid vilka som tillhörde den fasta personalen och vilka som var där mer tillfälligt. Men en grov uppskattning är ett femtiotal personer plus ytterligare något eller några tiotal som var där kortare perioder. Mantalsregistret 1574 nämner 52 personer, som ett exempel.
Vid den här tiden bryggde man i Nordeuropa öl med humle eller pors (Myrica gale) som smaksättning, ibland med båda i olika proportioner. I dagens Västsverige verkar porsölet ha varit särskilt omtyckt och i det närbelägna Nya Lödöse har vi hittat avfall från bryggning av porsöl. I räkenskaperna från Gullberg förekommer däremot bara humle. Möjligen använde man pors även här. Den växer i kanten av sjöar och kärr och i fuktig skogsmark och kan ha plockats i närheten utan att det syns i räkenskaperna.
Tyskölet var en handelsvara som gick att köpa via handelsmän i många olika städer. Flera handlare i Nya Lödöse sålde tysköl till Gullberg och ett uppbördsregister från 1574 visar att man också köpte från Haderslev, Marstrand, Rostock, Kungahälla och Halmstad. Det mesta av det dracks antagligen av fogden, hans närmaste och speciella gäster. Men på pingstdagen 1570 fick ”krigsfolket”, soldaterna, fyra tunnor tysköl att festa loss på.
Och jodå, man drack vin också, men inte alls i samma mängder. I räkenskaperna förekommer rhenskt vin, vitt vin och rött vin, dock utan närmare precision.
