Stora arbetsföretag är inget unikt för vår tid. Det största arbetet i Göteborgs historia är uppbyggnaden och det ständiga förbättrandet av befästningen, ett projekt som inleddes när staden började byggas på 1620-talet och höll på till det sena 1700-talet. Arbetet redovisades mycket noggrant i årliga skrivelser till kungen och tack vare dessa redogörelser kan vi i detalj se hur arbetet fortskred. Men resultatet, själva fästningen, är idag nästan osynlig ovan mark. Med arkeologins hjälp kan vi undersöka de spår som finns kvar under mark och se det konkreta arbetet.

I samband med att flera större träd i Kungsparken ska flyttas inför tunnelbygget, har man grävt gropar på trädens nya växtplatser. I två av dessa gropar har arkeologer från Göteborgs stadsmuseum hittat lämningar efter stadens yttersta försvarsvallar, de vi berättade om i ett tidigare inlägg.

En arkeolog från Göteborgs stadsmuseum dokumenterar de olika lagren i schaktets vägg.

Vi ser flera olika saker på bilden ovan. I schaktets bortre del, i hörnet, syns ett ljusare parti. Det är en hårdgjord yta av kalkbruk och sten som är den dåtida markytan bakom försvarsvallen. I schaktväggen, vid tumstocken, ser vi tjocka lager av lera och över dem matjord. När Kungsparken anlades så användes leran från befästningsvallarna till att forma parken och det är det vi ser i schaktet. Allra överst ser vi ett lager med matjord, 25–30 centimeter tjockt.

Arbetet på den här delen av befästningen höll på under flera år kring 1700-talets mitt. I redogörelsen för 1754 års arbeten, som pågick precis på den plats vi undersökt, ser vi hur arbetsamt det var. Det var berg att spränga, vattendrag att fylla igen och flera andra arbeten som pågick samtidigt i staden. Arbetskraften räckte inte till och man hann inte bli färdig detta år.

Karta över 1754 års arbeten på Göteborgs befästning. De bruna partierna visar vad som åstadkommits detta år. Norr är nedåt. Karta Krigsarkivet.

Detalj ur kartan ovan. Norr är nedåt.

Här ser vi precis den plats där vi undersöker inför trädflytten just nu. Bergknallen i bildens högra del är där Hagakyrkan står idag och vi ser alltså mot söder. Området var besvärligt att bygga i – berget var i vägen och behövde delvis sprängas bort och bäckarna behövde fyllas upp, allt för att få en jämn yta att arbeta med. Ett citat ur relationen, redogörelsen för arbetet, är talande (stavningen har normaliserats).

Ehuruväl man i detta år bortsprängt en stor del av det framför Capitalen … liggande Berg, som den puncterade svarta linjen i profilen visar, icke desto mindre återstår ännu en ansenlig del av Berget, som behöver efterhand undansprängas … Den mörkbruna Illumination i planen samt i profilen utmärker huru långt man i detta år hunnit till att utfylla den … befintliga djupa och skadliga bäck … vartill ganska många dagsverken blivit nyttjade. Icke desto mindre är detta arbete av samma beskaffenhet som förbenämnte Berg, så att det, med det ringa antal av arbetsmanskap, och i anseende till de många andra även högst nödige anbefallte arbetsposter, ej på ett år kunnat bringas till slut.

Profilen som nämns i citatet är den vi ser på bilden ovan. De visar, från vänster till höger, först det lägre partiet innanför vallen, sedan själva jordvallen och dess sluttning, sedan den igenfyllda bäcken (överst) och det bortsprängda berget (nederst).

Kostnaderna för arbetet redovisades även de i relationen. Material och arbetskraft för just detta parti (det bruna på detaljkartan ovan) kostade drygt 5857 daler silvermynt. Att jämföra priser och värden över tid är svårt, men beloppet skulle enligt Myntkabinettets beräkningsmodell motsvara någonting mellan 750 000 och 1,7 miljoner kronor i dagens penningvärde.