Nu rullar vi in i Johannesborgsparken vid Malmslättsvägen. I parken finns det spår efter en stenåldersboplats från senmesolitisk tid, 7 500 – 4 000 f Kr. Under två veckor ska vi nu se om vi kan avgränsa den och ta reda på mer om den och de människor som levde här.
Nu, när vi har schaktat av matjorden ,tar vi först hand om 1600- och 1700-talets lämningar i Johannesborgsparken. Genom det historiska kartmaterialet vet vi att området har odlats från 1600-talets början. Detta kan vi se genom att jorden är gödslad och innehåller mängder av kasserat skräp som hamnat här med komposterad jord. Kartorna visade dock inte den väg som kom fram i fredags eftermiddag. Här rensar Kattis fram hjulspåren. I ett av dem fanns en hästsko, kanske från 1600- eller 1700-tal. Nu blir det också kallare ute, vilket gör att vi måste täcka lämningarna med isoleringsmattor och elmattor för att inte tjälen ska gå ner.
Undersökningarna i Johannesborgsparken fortsätter denna vecka också. Här undersöker Marita en kokgrop i en liten hyddlämning. Troligen är hyddan från yngre stenålder. Naturvetenskapen får hjälpa oss med närmare datering då det finns så få fynd bevarade.
Nu börjar vi knyta ihop påsen för denna vintergrävning. Vi har undersökt resterna efter två mindre stolpburna stenåldershus, troligen från yngre stenålder. Nu återstår djupschaktning och dokumentation av resterande anläggningar. På fredag ska vi vara klara och husbygget kan börja.
Idag Idag var Marita och jag (Katarina) inbjudna till
”första spadtaget” i Johannesborgsparken. Byggherren, Lindstén, hade anordnat ett litet skrin, en tidskapsel, där vi arkeologer, arkitekt, byggentreprenör, kommunen med flera var inbjudna att lägga ner något symboliskt från vår tid. Tidskapseln kommer sedan att byggas in i huskonstruktionen, ett slags sätt att kommunicera med framtidens arkeologer!
Detta är inget nytt, människan har placerat föremål under golv, i stolphål, under syllar, under trösklar i tusentals år. Orsaken till husoffren har dock varierat. Under förhistorisk tid och medeltid skulle huset skyddas mot allsköns ont och man önskade att både huset och de som bodde på gården skulle få ett långt och lyckosamt liv. Nu för tiden behöver man kanske inte skydda huset från oknytt och andra ondsinta väsen. Den grundläggande tanken har dock alltid grundat sig i att man önskar all lycka och välgång för huset och dess innevånare.
