Bloggens titel associerar möjligen till en ny film av Roy Andersson, men får sin förklaring i de pågående utgrävningarna i Norrköping. Flera olika trasiga fajanskärl kastades i rasp- och spinnhusets latringropar på Skeppsholmen. Det är främst tallrikar och mindre skålar, som tillverkats vid fajansfabrikerna i Stockholm och Holland i mitten på 1700-talet.

Ett litet kärl tillverkat i Holland. Foto Magnus Stibéus.

Fajans är ett poröst lergods med en täckande, ofta vit, tennglasyr. Pjäsernas dekor målades på den obrända glasyren varefter den täcktes med en klarglasyr och brändes. Nederländarna inledde i början av 1600-talet en tillverkning av fajanskärl och under 1600-1700-talen importerades olika pjäser till Sverige. Ett litet kärl som vi hittade i en av latringroparna kommer från någon av de nederländska fajansfabrikerna. Kärlet har en signatur undertill med en målad pil.

På kärlets undersida finns en signatur i form av en pil. Foto Magnus Stibéus.

Den svenska fajanstillverkningen inleddes år 1726 vid Rörstrand utanför Stockholm. Vid fabriken tillverkades fajanskärl fram till 1790-talet då man helt övergick till flintgods och porslin. Från att till en början influerats av tyska förebilder så fick fabriken under 1740-talet en tydligare självständig prägel på sina produkter när man bl a knöt konstnären Jean Eric Rehn till fabriken. Rehn var mannen bakom dekorer som ”rehnska mönstret” och ”humlemönstret”. Andra utmärkande mönster vid fabriken var ”Nordstjärnan” och ”död fågel under parasoll”.

Några av skärvorna i latringroparna avslöjar ett annat populärt mönster:  ”Fågel på blommande kvist”, som anses skapat av Philip Boivie. Spegeln är dekorerad med en större blomma, där en långstjärtad fågel sitter på stjälken, samt med blad, mindre blommor och grästuva. Brämet är bl a prytt med blommor och humlefrukter, samt fyra mindre rutfält med prickar.

”Fågel på blommande kvist”, variant 1. Foto Magnus Stibéus.

”Fågel på blommande kvist”, variant 2. Foto Magnus Stibéus.

Genom att vända på fatet får vi en ögonblicksbild från 1700-talet. Ett av faten från spinnhuset är signerat med St, vilket står för Stockholm. I och med att fabriken Marieberg grundas i slutet av 1750-talet börjar Rörstrand att märka sina kärl med Rörstrand. Därefter kan vi se att det är målat den 12/11 (17)57, dvs nästan på dagen 262 år sedan. På raden under finns märkningen 6, följt av en förkortning för daler kopparmynt. Tallrikarna kunde antingen säljas styckevis eller i dussintal, det är först på 1830-talet som Rörstrand införde serviser. Det är också vanligt att den som målat pjäsen signerade med sina initialer. På just det här fatet står det möjligen GS, vilket skulle kunna vara Eric Gabriel Sparman.

Undersidan på den större av tallrikarna. Foto Magnus Stibéus.

I en av latrinerna låg en liten skål som tillverkats vid Marieberg. Den till Rörstrand konkurrerande fajansmanufakturen grundades på Kungsholmen i Stockholm år 1758. Till skillnad från Rörstrands ofta blåvita dekorer vid den här tiden så kännetecknades Mariebergs blomdekorerade pjäser av starkare och livfulla färger, en mer franskinspirerad design. Tillverkningen vid Marieberg blev emellertid relativt kortvarig och efter flera problem såldes firman till Rörstrand år 1782. Produktionen fortsatte i mindre skala fram till år 1788 då konkurrensen från Ostindiska Kompaniets importporslin blev för svår och ägarna vid Rörstrand lade ner tillverkningen vid Mariebergsfabriken.

Botten på en liten skål från Marieberg. MB står för Marieberg och målarsignaturen AH står möjligen för Hans Ahlgren, som var verksam vid fabriken på 1760-talet. Foto Magnus Stibéus.

Hur hamnande fajanspjäserna på spinnhuset? Det är nog mindre troligt att de intagna hade tillgång till servisporslin i fajans. En tidningsartikel från 1794 ger en inblick i att man kunde inhandla olika typer av fajanser hos Norrköpings handlare. Mycket pjäser skeppades säkerligen ner till Norrköping, så att tillgången på produkter var säkert god. Möjligen har fajanserna letat sig till spinnhuset via direktören och rådmannen Anders Schenbom, som arrenderade spinnhuset under 1750- och 1760-talen. Schenbom bodde inte här, men kanske intog bokhållaren, fältskären eller prästen sina måltider på spinnhuset ibland på tallrikar av dekorerad fajans? Eller litade sig kasserade kärl så småningom till spinnhuset?

Utdrag från tidningsartikel den 21/5 1794 i Norrköpings tidningar. Här annonseras ett stort urval av produkter i fajans, allt från sauceskålar till spottlådor!