När Lillån fylldes igen följde det med en hel del skräp, bland annat keramikskärvor och mynt, som hjälper oss att datera igenfyllningen. De flesta föremålen är från 1700- och 1800-talen och i keramikmaterialet finns skärvor av kinesiskt porslin, fajans och flintgods, som är exempel på importföremål som nått hamnen i Norrköping.
Från andra halvan av 1700-talet experimenterades det friskt med olika sammansättningar av leror vid de större porslinsfabrikerna i Europa. Man strävade efter att tillverka riktigt porslin, en konst som kineserna hållit hemlig i tusen år. Från fajansen utvecklades flintgodset som kunde göras tunnare, vitare och mer likt det kinesiska porslinet. Runt sekelskiftet 1800 slog tryckdekorerat flintgods igenom på allvar i Europa och ersatte nästan helt den äldre fajansen.
Från Inre hamnen finns flera flintgodsskärvor, som genom stämplar och sina detaljrika motiv ger spännande information om man studerar dem närmare. Ett exempel på detta är några skärvor från en tallrik med ett grönt motiv. Bilden föreställer en samling män kring ett vackert kaklat bord. Männen ser ut att delta i ett lotteri eller spel av något slag. Runt motivet finns det text som lyder Hände weg och Trull, trull, os is keen Bull. Det senare kommer från berättelsen Kasper Ohm un ick av författaren John Brinkman. Uttrycket är skrivet på plattyska och betyder ungefär ”Bort med händerna” och ”Trull, trull, en oxe är ingen tjur”. Tallriken är tillverkad på 1800-talet i porslinsfabriken Sewell, Newcastle-upon-Tyne i Storbritannien.
En annan skärva har en stämpel med texten P.Rego….Maastr… Det betyder att den är tillverkad i glas- och porslinsfabriken Petrus Regout i Maastricht. Fabriken etablerades år 1836 och blev under andra halvan av 1800-talet, en Hollands viktigaste porslinsfabriker.
Ytterligare en skärva visar på brittiska kontakter. Det är delar av en minnestallrik från prins Edward och prinsessan Alexandra av Danmarks vigsel år 1863. Edward VII var senare kung av Storbritannien och dessutom kejsare av Indien mellan 1901-1910.
