När vi nyligen undersökte kullerstensgolvet i det mindre Spannmålsmagasinet, låg det stora mängder fiskben på och mellan stenarna. Under en träplanka låg benen i sin ursprungliga ordning. Här fanns bland annat ett stjärtparti, som vår osteolog Ola Magnell har bestämt till torsk. Det är uppenbart att bottenvåningen i magasinet, som byggdes på 1770-talet, har använts för fiskrensning.
Under en planka på golvet i Kronobränneriets Lilla Spannmålsmagasin låg fiskbenen i läge, som denna stjärtfena från en torsk. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
Fiske har historiskt sett varit en betydande näring i Norrköping. På 1500-talet var en tredjedel av den manliga befolkningen, som betalade skatt i staden, fiskare. I Motala ströms forsar fanns rikligt med lax och ål. Även vid Strömmens nedre lopp, vid vår utgrävning, fiskades det lax och ål men även gös, sik, id och braxen. Stadens fiskare ägnade sig också åt havsfiske, av torsk och strömming, bland annat på Häradsskär i Gryts skärgård.
Rikard Hedvall undersöker stengolvet i Spannmålsmagasinet. Byggnaden har varit kring 30 meter lång och legat intill Motala ström. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
På 1500-talet kontrollerade kronan fisket genom en så kallad fiskarväktare, som såg till att fångsten förseddes med ”staden märke”. Ett Fiskartorg finns också omnämnt, men det är oklart var det har legat. Under 1700-talet minskade antalet fiskande stadsbor, men det är möjligt att kronan på något sett fortfarande kontrollerade införseln av fisk och att det är detta vi ser spår av i magasinets golv.
Parti av det stenlagda golvet med fiskbenslagret. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
Framöver kommer Ola Magnell att analysera ett större fiskbensmaterial från magasinsgolvet. Det ska bli intressant att se vilka andra fiskar som rensats där. Kommer alla från havsfiske, eller hur ligger det till?
