Venedig har sin Ponte dei Sospiri och i Stockholm finns Långholmsbron, som i folkmun ibland kallas suckarnas bro. Även Norrköping hade under 1700-talet en bro där en och annan suck säkert drogs.
Vi vet inte vad de samtida norrköpingsborna kallade den, men på en karta från år 1788 benämns den Spinnhus Bron. Den ledde över den smala Lillåns västra åfåra till Skeppsholmen, där Spinnhuset uppfördes kring år 1740. Spinnhuset låg endast 15 meter från brons anlöpande till Skeppsholmen och platsen däremellan benämns Lilla Spinnhus Torget på kartorna.
Fram till mitten av 1700-talet nådde man Skeppsholmen vid en bro som hette Jungfrubron och som låg närmare Strömmen vid Lillåns utlopp i söder. Den nya bron låg i östligaste kanten av Norra Ströms gatan, som var ett äldre namn på dagens Saltängsgatan.
När Spinnhus Bron uppfördes hade man redan börjat fylla igen Lillån ner mot Strömmen. Här inrättades ett nytt Skeppsvarv strax efter att Spinnhuset stod klart.
Arkeologerna undersökte under veckan resterna av Spinnhus Bron. Vi dokumenterade rester av kraftiga stockar som ingått bron. De senaste 100 årens ledningsdragningar har skadat bron, men vi kommer att få en bra bild av hur den varit konstruerad. Flera av stockarna är återanvända och har ursprungligen suttit i byggnader och kanske t o m i fartyg. Resultaten från dendrodatering (årsringsdatering) av insamlade prover kan ytterligare belysa skeendet.
Vi påträffade flera spännande föremål i åns östra kant. Här låg ett vackert bearbetat träföremål, trasigt i ena änden, vars användning vi ännu inte klurat ut. I strandkanten hade man i mitten på 1700-talet kastat hushållsavfall, som olika skärvor av kärl, djurben och kritpipor. Det kanske mest spännande föremålet är en liten sigillstamp, tappad eller kasserad, med ingraverat mönster. Har den tillhört någon på varvet eller bokhållaren på spinnhuset?
Snart passerar vi Spinnhus Torget och når spinnhuset, vilket blir en ny blogg.
