I hamnen i Norrköping har vi undersökt två brunnar från 1700-talet, en av dem låg på Kronobränneriet och en uppfördes i varvsområdet i närheten av Spinnhuset.
Vattnet man fick upp ur dessa var nog tämligen grumligt redan då, men dricksvatten är en nödvändighet och kanske var det renare än i Motala Ström. För en stor industri som ett kronobränneri så behövdes det en stor mängd vatten. Både till själva tillverkningen men också till de människor som arbetade och levde här. Brunnen placerades på gårdsplanen mellan bränneribyggnaden och inspektorns bostad.
Brunnskonstruktionen bestod av en kvadratisk spontning i trä, med en stensatt brunn innanför. Den runda brunnen var cirka 2 meter djup och botten utgjordes av träreglar. Allt trä var av tall, som fälldes år 1777 enligt dendrodateringen (årsringsdateringen). Detta innebär att brunnen grävdes och uppfördes ett år efter att man färdigställt bränneribyggnaden i söder. Brunnen har troligen använts för husbehov snarare än industriellt. Vattenförsörjningen till brännvinstillverkningen har kommit från det stora pumphuset söder om bränneribyggnaden.
I norra delen av skeppsvarvet fanns ytterligare en brunn. Den runda brunnen var stensatt och cirka 2 meter i diameter. Var det varvsarbetarna som släckte törsten här och användes brunnen också av Spinnhuset och i Tobaksplantagen?
En trätunna hade placerats i brunnen. Foto Magnus Stibéus, ArkeologernaNär brunnen inte längre användes som vattenkälla ställdes en trätunna ner där, som utnyttjades för att slänga avfall i. Här låg skärvor av stengodskärl som importerats från Westerwald i Tyskland. Några av fynden vittnar också om Norrköpings dynamiska industrihistoria under 1700-talet. Två bottnar från stora sirapskrukor som användes vid framställningen av toppsocker låg i tunnan. Sirapskrukan var ett uppsamlingskärl för den melass som separerades från sockret.
En trasig toppsockerform är också en rest av produktionen. Kärlen användes vid sockrets kristallisation och rening från melass. Formen av bränd lera sattes med spetsen vänd neråt i sirapskrukorna. Den trögflytande melassen rann ut genom det lilla hålet som fanns i spetsen och ner i uppsamlingskärlet. Det tog några veckor för melassen att rinna igenom helt och därefter togs sockret ur sin form för att torka. Och så småningom hade man en sockertopp!
Industriavfallet kommer troligen från sockerbruket Planeten som inrättades år 1742 vid dagens Saltängsgatan 25. Ännu idag står bruksherren Casper Rodes bostadshus från 1750 här.
