Undersökningarna för Varbergstunneln har hållit på ett par veckor nu. Vi har börjat gräva strax norr om stationshuset och kommer att fortsätta vidare norrut vartefter. Än så länge befinner vi oss bara strax under dagens markyta och där ligger den här fina stenläggningen.

Arkeologer från Kulturmiljö Halland och Arkeologerna undersöker en stenläggning strax norr i stationshuset i Varberg.

Men hur gammal är den? Vi går till de historiska kartorna. På kartan från 1855 ser vi att platsen fortfarande ligger ute i vattnet.

Det rosamarkerade området är där vi hittade stenläggningen. På kartan från 1855 ser vi att det på den tiden låg under vatten. Karta: Lantmäteriet.

År 1925 ser allt annorlunda ut. Nu är den forna vattenytan utfylld och vår stenläggning ligger på torra land. Den är en del av en öppen yta nära Västra Vallgatan men verkar höra till stationsområdet. En liten plantering (den gröna remsan) skiljer dem åt.

På kartan från 1925 ser vi hur den forna vattenytan nu är utfylld. Vår stenläggning ligger nu på torra land.

Väster om stenläggningen hittar vi en mängd gropar.  De syns tydligt som mörka fläckar i den ljusa sanden. Vi är inte helt klara över vad de är för något men tolkningen just nu är att de är planteringsgropar för buskar och träd som stått här en gång i tiden. Att döma av de små skärvor som ligger i jorden så har groparna grävts någon gång kring mitten eller senare delen av 1800-talet, antagligen ungefär samtidigt som stenläggningen lades.

Groparna grävs ut och dokumenteras. Det är gott om vatten i schakten och vi behöver pumpa undan hela tiden. Inte så konstigt, med tanke på hur nära havet vi faktiskt befinner oss.

Skärvan kommer från en tallrik i flintgods. Den här typen av tryckta mönster blir oerhört vanliga under 1800-talet.