Några stenkast från det arkeologiska undersökningsområdet i Lillkyrka ligger Åstamossen. Genom att göra en pollenanalys går det att se hur våtmarken och landskapet runt omkring platsen har förändrats under århundraden.

Drönarfoto över Åstamossen i Lillkyrka med synliga torvgravar, dvs spår efter tidigare torvtäkt. Foto: Arkeologerna

Några stenkast från det arkeologiska undersökningsområdet i Lillkyrka ligger Åstamossen. Denna våtmark har tidigare använts som torvtäkt, och i dess centrala delar syns fortfarande stora torvgravar, men mossen har även använts på andra sätt som kan vara svårare att se med blotta ögat. Idag är mossen täckt av planterad barrskog, men under tidigare århundraden har mossen sett annorlunda ut, vilket man bland annat kan undersöka genom att ta upp en borrkärna och göra en pollenanalys.

Pollen från äldre tider ligger bevarade i torven och gyttjan som bygger upp våtmarken, och genom att analysera dem i mikroskop kan vi rekonstruera hur landskapet sett ut i Lillkyrka under äldre tider. Inte bara hur våtmarken sett ut, utan även landet runt omkring. Skog, betesmarker, åkrar, boplatser och vägar – alla lämnar de sitt avtryck i pollensammansättningen i mossens torv. När man sen daterar torven med hjälp av kol 14-metoden kan man se under vilka tider landskapet ändrat karaktär och till exempel när människorna började odla olika grödor.

När man gör pollenanalys på en torvlagerföljd kan man ta reda på hur landskapet sett ut under äldre tider. Målning av Nils Forshed.

Borrkärnan visar att Åstamossen var en liten sjö, eller en vik till Hjälmaren, fram till äldre järnålder då platsen växte igen till ett alkärr, omgivet av blandskog med tall, gran, lind, alm och björk. Kärret förvandlades sen till en mosse, åtminstone den delen som vi borrat i, någon gång under vikingatid. De preliminära resultaten från pollenanalysen berättar att tät barrskog ersatte alkärret under tidig medeltid, även om alskog fortfarande fanns i söder, utmed Hjälmarens stränder. De första spåren av betesmarker dyker upp under tidig medeltid, i form av pollen från gräs, svartkämpar och ljung. Men under 1500-talet förändras miljön kring Åstamossen, odlingar med korn och troligen höstsådd råg dyker upp, liksom odlingar med hampa. Betesmarkerna utökas och kommer troligen närmare Åstamossen. Skogen förändras gradvis så att gran och björk blir vanligare, bok förekommer också. Ungefär vid mitten av 1600-talet öppnas landskapet upp ännu mer och pollenanalysen visar att även vete odlas vid denna tid.

Torvborrning på Åstamossen. Foto: Håkan Ranheden, Arkelogerna CC-BY

Karta över Lillkyrka med jordarter och Åstamossen. Provpunkten är markerad med ett kryss.