Den 3e april inleder vi matjordsavbaningen med hjälp av 3 stycken 20-tons grävmaskiner och 3 stycken dumpers. Det är först under matjorden, i den så kallade alven, som spåren av förhistorisk mänsklig aktivitet är bevarade. Det kan röra sig om gropar som en gång i tiden grävts för att täkta lera eller deponera avfall, men det kan också röra sig om eldstäder, eller avtryck efter de stolpar som burit upp taken i de hus man bott i.
Vanligtvis brukar matjorden vara 30 – 40 cm tjock, men på den här platsen vet vi att den på sina ställen är omkring en meter tjock. Vi tror att det beror på att man flyttat jordmassor i samband med att cementfabriksområdet anlades en gång i tiden. Även om det för oss kommer att innebära ett tidskrävande arbete att gräva bort de omfattande volymerna, så är de inte enbart av ondo. Jordbrukets teknologi har gått fort fram under de senaste årtiondena – maskinerna har blivit större och större, inriktade på storskaligt jordbruk, och plogarna utvecklats för att gå djupare och djupare. I de fall matjorden endast är normaltjock äventyras spåren efter vår förhistoria och plogen river upp de arkeologiska lämningarna, såsom eldstäder, gropfyllningar, gravar och spår av huskonstruktioner, för att med tiden blanda upp dem till oigenkännlighet i matjorden. Jordbruket bryter alltså ned fornlämningarna gradvis och lämnar fragmenterade spår kvar till oss arkeologer att undersöka och tolka.
I det här fallet har vi konstaterat att de påförda massorna bildat ett tjockt ”täcke” över ytan och som sådant kan det förhoppningsvis också ha fungerat som skydd, genom att hindra plogen att nå ned till den känsliga nivån där spåren efter den förhistoriska människans aktivitet är bevarad. Därmed har vi också förhoppningen att den aktuella boplatsen ska vara bättre bevarad än brukligt och att vi ska kunna få en mer komplett bild av hur den sett ut.
