Gatuhuset från Ågatan 41 finns idag flyttat till friluftsmuseet Gamla Linköping. En nyligen genomförd analys visar att det byggdes 1807. Gården ägdes av änkan Brita Rulander. Genom våra undersökningar hittar vi allt fler kvinnor som fungerat som byggbeställare. Men hur vanligt var detta i sin samtid?
År 1798 flyttade Britta Rulander in på Ågatan 41 med sina döttrar Anna och Brita och sonen Carl. Hon var änka efter sämskmakaren Magnus Rulander, som dött fem år dessförinnan. Brita verkar ha varit en mycket driftig kvinna. Hon köpte halva gården, men när hon sedan avled 1811 ägde hon hela gården, enligt bouppteckningen till ett värde av 1000 riksdaler.
Gatuhuset flyttades 1953 till friluftsmuseet Gamla Linköping, där det kan beskådas än idag. Genom en dendrokronologisk analys har vi kunnat bekräfta att det var Brita Rulander som lät bygga huset.
Brita Rulanders hus byggdes 1807, men flyttades 1953 till friluftsmuseet Gamla Linköping. Foto Gamla Linköpings arkiv.
I ett tidigare blogginlägg har vi konstaterat att det har möjliggjort att kvinnor kunde ärva sina föräldrar och makar, men de kunde inte fritt förfoga över sitt arv, eftersom maken hade förvaltningsrätt till hushållets egendom. Däremot ökade kvinnans möjligheter om hon var änka. Och våra fallstudier visar att påfallande många kvinnor har valt att inte gifta om sig, utan själva fungerat som hushållets överhuvud. Men hur vanligt var det då att kvinnorna byggde nytt på gården?
Brita Rulanders hus under rekonstruktion. Foto Gamla Linköpings arkiv.
Exemplet med Brita Rulander är intressant på många sätt. Gatuhuset på Ågatan 41 var mycket modernt för sin tid. Huset är byggt i två våningar, med en sexdelad planlösning, med inbyggd trappa och ingång från gården, samt ett portlider från gatan. Huset är också byggt i den nya byggnadstekniken, med smala och smäckra timmerstockar, sammanfogade med laxade knutar dolda bakom knutfoder, och med spår av jällning, en ny byggnadsteknik vi berättat om i tidigare blogginlägg.
Huset i Gamla Linköping har återfått sin gröna originalfärg. Det kallas idag Spegelmakaregården, men berättar främst om kvinnors situation och möjligheter i tidigt 18oo-talet. Foto Göran Tagesson.
Enligt en brandförsäkringshandling från 1828 fanns det i bottenplanet tre inredda rum, med kök och skafferi. Alla rummen var försedda med målade papperstapeter på väggarna. I lägenheten fanns två kakelugnar, en köksspisel och en bakugn. Det här var säkert ägarlägenheten, där Brita Rulander bodde med sina vuxna barn.
En uppmätning av Brita Rulanders hus visar på en för sin tid modern sexdelad plan, med ingång från gården och i bottenvåningen ägarlägenheten med tre rum och kök. Uppmätning Gamla Linköpings arkiv.
På övervåningen fanns sex inredda rum, med kakelugn i varje rum och med målade tapeter på väggarna. Här fanns dock ingen spis eller ugn. En rad hyresgäster finns dokumenterade åren före nybygget 1807, omfattande tre hushåll om 5-6 personer. Men efter att det stora huset byggdes verkar antalet boende ha minskat.
Flygfoto från 1960-talets Linköping, med de smala och trånga gårdarna utmed Ågatan, foto Gamla Linköpings arkiv.
Änkan Rulander har byggt med huset med två våningar för att kunna hyra ut övervåningen. Avsaknaden av kök på övervåningen antyder att hon det var avsett för hyresgäster där mat och förplägnad ingått. Det är dock först efter hennes död som antalet hyresgäster ökade. Boendeförhållandena på gården verkar således ha varit tämligen goda under änkan Rulanders tid. Familjens lägenhet om tre rum och kök verkar nästan överensstämma med dagens bostadsstandard, två hundra år senare.
Hur vanligt var det då att kvinnor byggde hus under 1700- och 1800-talet? Ja, genom vår metod att analysera husen och hushållen tillsammans hittar vi flera kvinnor som har byggt sina hus. Det här är ett viktigt sätt att synliggöra aktiva kvinnor i historien. Fler exempel på kvinnor som byggt hus, men som förtigits i historien är Sara Ditmer som byggde gårdshuset på Hunnebergsgatan 7. I Kalmar köpte änkan Rebecka Kihlberg två tomter på Fiskaregatan och slog ihop dessa och byggde en helt ny stadsgård vid 1700-talets mitt.
I en nyutkommen artikel berättar vi mer om just kvinnors strategier under 1700-talet. Ett ansenligt antal av stadsgårdarna har haft kvinnor som överhuvud för hushållet. Andelen kvinnor som låter bygga hus verkar dock vara mindre. Är det här vi ser gränserna för periodens genusordning, dvs de sociala förväntningar och gränser som sätts mellan mäns och kvinnors handlingsutrymme?
