Husen från 1700-talets Linköping visar upp en stor variation. Men en grupp sticker ut – stora trähus i två våningar, med sex rum på varje våning.
Ingången finns centralt placerad. Från den breda men grunda förstugan leds man vidare till det stora rummet – salen. På sidorna finns mindre kammare. Vi brukar kalla den här sortens hus för salsplanshus. Och salsplanshusen är märkligt enhetliga i sin planlösning, även om storleken kan variera.
Flera forskare har beskrivit dessa hus som ”små herrgårdar i staden”. I flera fall är de rikt dekorerade med takmålningar, bröstningspanel och andra detaljer. Flera av husen är väl kända av alla Linköpingsbor; tänk på Wärdshuset i Gamla Linköping. En annan, och kanske den äldsta av dessa salsplanshus, är den så kallade Skolmästaregården. Den låg tidigare vid Pilens backe, utmed Storgatan. Huset är fortfarande en envåningsbyggnad och enligt traditionen är det ett av få hus som klarade den stora stadsbranden år 1700. Vårt planerade fältarbete i maj månad kommer förhoppningsvis visa om detta är riktigt eller inte.
Planlösningen, med bredare mittendel med den stora salen och de mindre kamrarna på vardera sidan, för tankarna till adelsmännens nya slottsbyggnader under det sena 1600-talet. Inspiration har sagts komma från Frankrike, 1600-talets stora inspirationskälla för konst och arkitektur. De tongivande arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä. och Jean de la Vallé gjorde studieresor vid 1600-talets mitt, och de nya stilidealen slog snabbt igenom. Från sekelskiftet 1700 har dessa salsplaner blivit mycket vanliga för de nya prästgårdarna.
När Linköping byggdes upp efter den stora stadsbranden år 1700 verkar många av de mer förmögna gårdarna i stadens centrum ha byggts i en eller två våningar efter denna planlösning. Den centralt placerade salen är naturligtvis det sociala navet i huset, med plats för middagar, sällskapsliv och dans. Kamrarna mot gatan har inrymt sovrum och kanske mindre sällskapsrum, som förmak. I en av kamrarna mot gården fanns köket. I övervåningen fanns ytterligare sal och kammare, i flera fall för tjänstefolk.
Inom projektet försöker vi förstå hur dessa hus har fungerat, både praktiskt och socialt. Vi undrar över om båda våningarna fanns med från början. Hur användes alla rum, fanns det verkstäder och butiker i rummen, eller kom det senare? Var husen anpassade för ett familjehushåll, eller har man kunnat hyra ut rummen till hyresgäster?
Göran Tagesson
