Hur tänker vi oss egentligen livet förr i tiden? Den svenska stormaktstiden, 1600-talet och delar av 1700-talet framställs gärna som blodigt, fattigt och eländigt. Men glimtvis ser vi skymten av en annan sida – lek, glädje och kalas.

Förningskruka, arkeologiskt fynd i kv Gesällen, Kalmar. Efter Tagesson & Carelli 2016: 331. Foto Gunnar Menander. 

Historikern Annika Sandén försöker ge en annan bild av det eländiga stormaktstiden i sin nya bok Fröjdelekar. Om man som författaren verkligen letar, så finns det visst en rad berättelser och uppteckningar från den bistra, strama och dystra stormaktstiden. Olika slags källor, både reseskildringar och levnadsteckningar, men också normerande och juridiska dokument, fångar glimtvis både barn och vuxna som dansar, leker och roar sig. Hennes bok blir en nyttig påminnelse om att leta efter andra och ljusare sidor av historien.

Sandéns sökande följer ett antal spår. Det rör sig dels om årstidsfester, om gemensamt firande av olika högtider. Men också händelser i livscykeln, viktiga övergångar från barndom, till ungdom, bröllop och begravning. Sorg och glädje går sida vid sida, och många i lokalsamhället verkar dela varandras högtider.

Förningskruka daterad 1931, från Kulturen, Lund. 

Hur kan vi spåra och tyda fest och glädje i det arkeologiska materialet? En väg är att uppmärksamma de särskilt påkostade glatt utformade kärl som brukar tolkas som förningskrukor. En sådan fragmentarisk kruka, fint dekorerad och med handtag, hittades på Kvarnholmen i Kalmar vid undersökningarna 2012.

Etnologen Nils-Arvid Bringéus har påvisat att alla kalas i det gamla bondesamhället var knytkalas. Från varje gård som bjudits levererades förning i form av matvaror av olika slag till festgården. I museisamlingar finns bevarade fina förningskrukor. Krukan i Kalmar kan dateras till 1700-talet och visar tydligt att seden med kalasförning även praktiserades i staden. Och självfallet också att bjudningar och kalas har förekommit i stadsmiljön – om nu någon tvivlar på det.

Bröllopsfat, arkeologiskt fynd, kv Gesällen, Kalmar. Efter Tagesson & Carelli 2016: 331. Foto Gunnar Menander. 

Ett annat påtagligt fynd är ett fint fat, som framställer ett brudpar. Det ligger naturligtvis nära till hands att se att familjen skaffade fatet just till ett ståndande bröllop. Så roligt att kunna duka festbordet och servera brudparet på ett sådant fat!

Dekorerat fat, arkeologiskt fynd, kv Gesällen, Kalmar. Efter Tagesson & Carelli 2016: 322. Foto Gunnar Menander. 

Under 1600- och 1700-talet blir dekorerade serveringsfat allt vanligare. Särskilt under 1700-talet får faten fina motiv. Nyligen hittade vi på Fiskaregatan i Kalmar ett fat med en stilig tupp. Tidigare har vi hittat fat med fantasifulla blommor, ryttare, fåglar och andra figurer. Rödgodsfaten har säkert varit överkomliga även för vanligt folk. Inte alla hade råd med de fina importerade och grant bemålade fajanstallrikarna från Holland. De rikt utsmyckade faten var naturligtvis fina att sätta fram på det kalasdukade bordet.

Dekorerat fat i fajans, importföremål från Holland, arkeologiskt fynd, kv Gesällen, Kalmar. Efter Tagesson & Carelli 2016: 322. Foto Gunnar Menander. 

I våra arkeologiska magasin verkar det således dölja sig en skatt, skärvor av en kalaskultur. Vem tar upp den här tråden?
Men det finns också tecken som tyder på att även husen påverkades i samband med kalas och högtider. Mer om detta i kommande blogg.

Läsa vidare:

Bringéus, Nils-Arvid. 1988. Mat och måltid: studier i svensk matkultur. Stockholm: Carlsson.

Bringéus, Nils-Arvid. 1999. Årets festdagar. Stockholm: Carlsson

Sandén, Annika. 2020. Fröjdelekar: glädje, lust och nöjen under svensk stormaktstid. Stockholm: Atlantis.