Nu har vi schaktat fram nästan hela grävytan och det ser ju inte så grönt ut, förstås. Snarare gråsvart och lerigt. Över stora delar av ytan ligger bara ett kulturlager utan några egentliga konstruktioner. Här har varit glest bebyggt ända in i 1700-talet. Men vad använde man de här ”tomma” ytorna till?
Kartan från 1752 ger oss några ledtrådar. Nästan hela staden är markerad med grönt och en mindre del med rosa. De rosa områdena är – av allt att döma – bebyggda partier av staden. De gröna kan ha använts på olika sätt, som odlingsmark för grönsaker och kryddväxter, utrymme för smådjur eller kanske bara som öppna gräsytor.
För att få lite klarhet i detta samlar in vi jordprover från de olika delarna av grävytan. Dessa analyseras av arkeobotanikern Jens Heimdahl och vad han kommer fram till återkommer vi till senare. Men vi kan nog redan nu säga att Kungsbacka, som så många andra städer för ett par hundra år sedan, var en mycket grön stad, där stadsborna själva producerade mycket av sin mat.
Idag, när kraven på lokalt och ekologiskt producerad mat växer, har stadsodlingen fått en renässans med guerillaodling och balkongodlingar. Kanske har vi något att lära av 1700-talets stadsbor?
