Arkeologerna skulle undersöka en boplats från stenåldern utanför Varberg – men snubblade över ett gigantiskt gravfält från vikingatiden. Rester av 139 gravar med bland annat djur- och människoben, dräktsmycken och lerkrukor, bålplatser och skeppssättningar hittades.
– Vi har bara grävt cirka sex procent av gravfältet, säger Petra Nordin, projektledare på Arkeologerna vid Statens historiska museer.
På pappret såg det ut att vara en vanlig förundersökning av en stenåldersboplats, när arkeologerna började undersöka platsen i Tvååker, i maj 2017. Kommunen planerade nya vattenledningar och en rondell och platsen skulle grävas i etapper. Fynd gjordes av flinta och en ugn, men området visade sig gömma på en ännu större hemlighet.
Redan första året insåg Petra Nordin att det var större än någon hade anat när man började hitta rester av vikingatida begravningar.
– Vi hade hittat fem gravar med benrester och brandlager. Benen var från hundar och människor. Då insåg vi att här låg ett stort vikingatida gravfält som vi måste fokusera på.
Gravfältet ligger strategiskt välplacerat uppe på en flack ås utmed två viktiga transportleder. I öster rinner Tvååkersån (tidigare Uttran) som mynnar ut vid Galtabäck. Över gravfältet löper också den gamla landsvägen (järnbärarvägen) från Spannarp till Gamla Köpstad. Namnet på byn – Tvååker – och ortsnamn som Järnmölle, Järnvirke, Gamla köpstad, Vare, Galtabäck och Utteros finns alla omnämnda i tidiga historiska källor.
– Problemet är att man har plöjt ner och jämnat till marken för att odla och anlägga betesmarker, så alla överbyggnader har försvunnit och gravarna plöjts sönder. Vi har fått tolka allt underifrån eftersom det var så sönderplöjt. Men vi har undersökt var bålplatserna ligger och bland annat hittat vad vi tolkat som en 50 meter lång skeppssättning uppe på åsen, säger Petra Nordin och tillägger:
– Vi hittade ofta hundar på små runda bålplatser och människor på avlånga bålplatser. Hunden var en följeslagare och följde med människan på bålet.
Totalt fann arkeologerna tre stora skeppssättningar och en skeppsformig hög. En stor del av gravfältet ligger troligen under modern bebyggelse, eftersom uppskattningsvis har bara sex procent grävts ut.
Petra Nordin menar att projektet är unikt på det vetenskapliga sätt som man har arbetat.
– När man jobbar som vanligt har man redan från början bildat sig en uppfattning om hur stor en grav är, men här, där vi har fått tolka allt underifrån, då blir det stort fokus på bålplatserna. Vi har tolkat ett område som platsen där man har grävt ner och anlagt ett bål. På en annan plats hittade vi en fyrkantig nedgrävning med tre stora brandlager och en skärvstenspackning. I graven fanns 17 nedställda kärl, människo- och djurben samt vävtyngd och pilspetsar i järn. Vi har tolkat fyrkanten som en tilluftskonstruktion till ett bål ovan mark, säger hon.
Ofta har det varit problematiskt och svårt att försöka tyda det som dykt upp när arkeologerna banat av jordmassorna.
– Att leta ben och hitta gropar där de resta stenarna kanske har stått eller bottnar av högar där överbyggnad saknas, det är spännande, men otroligt svårt. Ibland har vi gått med metalldetektor och hittat föremål på en plats som gör att vi kan säga att det här är nog faktiskt en grav, säger Anders Kjellin på Arkeologerna.
För jämförelse se denna rika kvinnograv på Fyrkat.
De flesta av föremålen som hittades var starkt eldpåverkade. Bland fynden fanns dräktspännen som fibulor och spännbucklor, keramik, liksom ett klipp av ett arabiskt silvermynt. Det är daterat till mellan 795 och 806 e Kr, vilket stämmer väl överens med de äldsta gravarna på platsen. Djurben av fågel, hund, nöt och svin liksom människoben har också påträffats. Det vanligaste var att man brände sina döda på bål under den här tidsperioden.
– Efter att man har bränt de döda, har man lagt obrända djur ovanpå, innan man slutligen stängt till gravarna. Det vanligaste var nötkreatur som kor, och förmodligen handlar det om matoffer, säger Petra Nordin.
Men var bodde människorna som gravlades här? Det är något som fortfarande förbryllar arkeologerna. Troligen fanns det en by i Tvååkersområdet som expanderade kraftigt redan under den äldre vikingatiden. Gravfältet blir på så sätt en viktig pusselbit för järnåldersstudier i området. Petra Nordin säger att det än så länge är en gåta var byn har legat, men att det finns teorier.
– Man har bland annat pratat om att det kan ha legat en vikingatida handelsplats vid Gamla Köpstad söder om Varberg. Eller vid Galtabäcks hamn. Ligger byn vid Tvååkers mynning eller ligger den nära gravfältet? Vi vet inte. Men det är spännande att se vad som kommer att dyka upp i framtiden.
Intresserad av att veta mer? Se rapporten Ett vikingatida gravfält och förhistoriska boplatslämningar.
