Arkeologen Anders Söderberg på Sigtuna museum lägger in de fina fynden i montern.

På Sigtuna museum ställer vi nu ut några av de mer exklusiva fynden från vår gård i Norrtil. Föremålen avspeglar hur rik gården var och vilka långväga kontakter ägarna hade.

När arkeologen Anders Söderberg lade in fynden i montern, fick vi en pratstund med honom om likheter med de fynd som grävts upp i staden. Sigtuna grundades i slutet av 900-talet, och troligen kan gården i Norrtil kopplas till dess framväxt.

Det bysantinska myntet har gjorts om till hänge.

Ett av våra föremål fick nästan Anders att svimma av glädje. Det är ett sällsynt mynt av silver från det östromerska riket. Det har gjorts om till hänge för att kunna bäras i ett halsband. Myntet är präglat 977-989, under kejsaren Basil II och kejsaren Konstantinos VIII tid.

– De här mynten är jättespännande! Olof Skötkonung myntade ju och plagierade mynt i Sigtuna, främst de engelska mynten, men också några serier med plagierade bysantinska mynt. Vi har ett original av brons, men inte i silver, säger Anders.

Ett obeskrivligt vackert paradisspänne från Norrtil. Foto: Acta konserveringscentrum AB.

Ett av de bronsspännen som hittades i Norrtil kallas för paradisspänne. På det kan man se två djur, kanske hjortar, som dricker ur en brunn. Spännet ser ut att vara i nyskick, trots att det har tusen år på nacken. De bronsföremål som påträffats i Sigtuna däremot är ofta dåligt bevarade.

– Jag ramlar baklänges inför det här spännet. Det är ett av de tre-fyra finaste bronsföremål vi har. I Sigtuna har vi  ett dåligt bevarat fragment efter ett paradisspänne funnet i kvarteret Trädgårdsmästaren. Det deponerades i marken hundra år efter att det varit i omlopp, så det är förmodligen ett skrotförråd för en bronsgjutare, menar Anders.

Själva föremålstypen är väldigt intressant. Arkeologen Gustaf Trotzig har i en artikel i Fornvännen skrivit om paradisspännen. Han menar att motivet kan anspela på en vers ur Psaltaren i Bibeln: ”Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud”.

Ett hjärtformat orientaliskt beslag från Norrtil. Foto: Acta konserveringscentrum AB.

Ett annat av de föremål som vi nu ställer ut på Sigtuna museum är ett litet hjärtformat orientaliskt beslag, som kan ha suttit på ett bälte.

– Det finns rätt många sådana hjärtformade beslag i Birka, de ligger i gravar från 900-talet. Men i Sigtuna dyker de upp ordentligt först upp under slutet av 1000-talet och början av 1100-talet. Det här är något som Sten Tesch har uppmärksammat. Vi har inget svar på varför det är ett sådant glapp på två hundra år, det är jättekonstigt, berättar Anders.

Sländtrissor var ofta gjorda av ledkulor av ben. Den här från Norrtil är av glas! Foto: Acta konserveringscentrum AB.

Ytterligare ett fynd från Norrtil som säger något om gårdens dignitet är en sländtrissa av glas. Tillsammans med en slända användes sländtrissan när man skulle spinna tråd.

– Vi har ett gäng sländtrissor av glas från Sigtuna, ett tio-femtontal. Men det är ovanligt, det här är topnotch-spinning det handlar om, de var förmodligen dyra som sjutton. Arkeologen Mats Roslund tror att de kan vara gjorda i södra Danmark och norra Tyskland, den toppiga formen hör i hög grad Sydskandinavien till, säger Anders.

Vanligtvis var sländtrissorna tillverkade av en ledkula av ben, horn, sten eller keramik.

– Det hade varit jättekul om ni hittat någon röd sländtrissa i Norrtil, gjord av skiffer från Kievtrakten. Sådana kommer i nästan varje grävning i Sigtuna. De ligger i sent 1000-tal och 1100-tal och är jättepopulär att importera, man gillade verkligen dem, menar Anders.

Stenraden fotad från norr.

En av de pilspetsar som låg under stenraden.

På gården i Norrtil löpte en 30 meter lång stenrad utmed gårdens östra kant. Marken var sluttande här, och för att bygga upp en jämn nivå skottades jord upp, som stabiliserades av en stenrad, det vill säga en terrasskant. Under stenraden påträffades tre vikingatida pilspetsar som deponerats där rituellt. Hur ser det ut med pilspetsar i Sigtuna?

– Pilspetsar har vi inte gott om, bara lite grann. De flesta som rört sig i staden, alltså lokalbefolkningen, har varit civilister. Det dyker upp en och annan pilspets, men det är inte så att man tänker att här har hirden suttit. Det har vi inte kunnat spåra.

Den vikingatida nyckeln som låg under stenraden.

Under stenraden på gården i Norrtil hade man också lagt ned två vikingatida nycklar, även de rituellt deponerade, eller offrade som man säger till vardags. En av dem ställer vi ut på museet.

– Det är en fin vridlåsnyckel – och nycklar har vi ju rätt många av i Sigtuna också. Den här böjda axeln är lite ovanligare, de brukar dyka upp på större vridlåsnycklar som inte har något ordentligt handtag, säger Anders.

Ringspännet av brons från Norrtil. Foto: Acta konserveringscentrum AB.

I vår lilla kollektion som ställs ut i montern finns också ett ringspänne, som hört till en mansdräkt.

– Vi har några ringspännen som liknar detta, både i utseende och storlek. De här fyrkantiga ändavslutningarna på spännet, liknar kuboktaedriska viker, och ska enligt vissa forskare ha en stark symbolik. Arkeologen Ingrid Gustin, som skrivit sin avhandling om förtroende och handel, menar att formen signalerar tillförlitlighet i handel, eftersom de liknar vikter, berättar Anders.

Fynden från Norrtil kommer att visas på Sigtuna museum under sommaren. Hjärtligt välkommen dit!