Den medeltida brunn som hittades under förundersökningen visade sig ha flera, äldre föregångare på platsen. Och den var fylld med ett makabert material.
– Det fanns väldigt mycket djurben i brunnen, säger arkeologen Ann-Mari Hållans Stenholm.
I förra blogginlägget lovade vi att berätta mer om brunnen som grävdes vid Gamla Uppsala prästgård. Brunnen kunde dateras till 1500-tal eftersom ett välbevarat timrat brunnskar av trä, alltså själva behållaren runt brunnshålet för vattnet, blev analyserat med C14-metoden vid förundersökningen. Små keramikskärvor som fanns högst upp i lagren pekar mot tidigt 1600-tal, alltså tiden då brunnen blev helt igenfylld. Men vad arkeologerna inte hade förväntat sig var att marken gömde på fler hemligheter – och fler brunnar.
– Vi kunde se att det fanns åtminstone två äldre nedgrävningar under denna, så det finns en kontinuitet för en brunn på just den här platsen. Den äldsta brunnen kan till och med gå så långt tillbaka som yngre järnålder (550-1050 e Kr) eller tidig medeltid. Det är svårt att säga eftersom den inte har kunnat dateras ännu, säger Ann-Mari Hållans Stenholm och tillägger:
– Det är en väldigt speciell topografi på platsen, det går en tydlig sänka mellan prästgården och kyrkan och brunnen ligger i just den sänkan. Möjligen har det under äldre tiden runnit en å genom området så det har varit en bra plats.
På platsen där brunnen legat hittades också stora mängder djurben, bland annat en hundskalle och ben från häst. Det fanns även mycket djurben runt omkring brunnen och de var ganska stora, berättar Ann-Mari. Om det handlar om djur som offrats i brunnen eller om de många benen har ett annat rituellt eller religiöst syfte går inte att säga än, konstaterar hon.
– Det är svårt att avgöra. Man kanske helt enkelt har hämtat fyllnadsmaterial från en avfallshög i närheten när man fyllde igen brunnen.
Nästa blogginlägg kommer att handla om prästgårdens källare, som kanske användes till att förvara tiondet, dvs det som bönderna betalade till kyrkan i skatt förr i tiden.
