Ölet är ett viktigt inslag i julfirandet. Ofta hittar vi spår av ölbryggning redan från vikingatid och medeltid i form av rester av korn men även föremål.
Den 9 december var i det gamla bondesamhället en viktig dag inför julfirandet. Då skulle julölet vara färdigbyggt och redo för en första provsmakning och målet var att hinna bli klar i tid till Tomasdagen, den 21 december. I almanackan kunde dagen markeras med en kanna. Och ville man ha lutfisk var det bra att lägga den i blöt på Annadagen.
Ölet har en lång tradition, redan under midvinterblotet på vikingatiden lär man ha druckit öl till bords när man ”drack jul”. Ölbryggning hittar vi många exempel på i det arkeologiska materialet. Från utgrävningen i Norrtil i Uppland där en gård från vikingatiden och medeltiden undersöktes, finns tusentals förkolnade skalkorn, som verkar vara rester av ölbryggning. De fanns i lämningarna av en spis bland husen. Att vi tror att det verkligen rör sig om öltillverkning beror på att en del av kornen är groddade. Dessutom har några förkolnade humlefrukter påträffats.
– Skalkornet var det vanligaste sädesslaget både under vikingatid och medeltid och man kunde rosta det för att få fram mörkare öl. Spår av ölbryggning är ganska vanliga från den här perioden. I princip alla hushåll bryggde sitt eget öl, och det ingick i baskosten både för vuxna och barn, berättar vår arkeobotaniker Jens Heimdahl.
Under medeltiden intog ölet en central plats i den sociala bordskulturen, och i äldre tid var det även kommunionsdrycken, alltså en rituell dryck, inom kulten.
– Denna idé, att gudar kunde bo i drycken, har antagits vara en av de föreställningar som underlättade introduktionen av kristendomen som bar med sig liknande tankar, menar Jens Heimdahl.
