Mot slutet av min utbildning som mastersstudent i arkeologi vid Göteborgs Universitet hade jag turen att få till en extra praktikperiod. Jag tog chansen direkt och hörde av mig till Arkeologerna. Detta ledde vidare till att jag nu hamnat på deras Linköpingskontor och Bådstorpsundersökningen, under de sista fem veckorna av projektet. Det har varit fantastiskt att fått vara med om det här, både som en erfarenhet men också för att ha fått deltagit vid undersökningen av ett helt (!) järnåldersgravfält.
Innan jag började min praktik var jag medveten om att arbetet på en uppdragsarkeologisk undersökning skulle skilja sig från de grävningar jag tidigare varit på. Men lite koll tänkte jag väl att jag hade med mig från mina tidigare erfarenheter. Lite koll var precis det jag hade, med betoning på lite!
När jag började de sista dagarna av september kom jag till ett projekt som redan var i full gång. Jag blev snabbt och varmt välkomnad av hela grävstyrkan. Den mesta tiden har spenderats på gravfältets södra halva och jag har fått bekanta mig med gravhögarna där. Jag har fått öva mycket på arkeologisk metodik och att tänka stratigrafiskt.
Det första jag fick göra var att delta i undersökningen av brandlagret i en av det större gravhögarna. Det pratades mycket om pärlor när jag dök upp, pärlorna skulle dock vackert få vänta några veckor för min del. Men också jag har fått smaka på pärlfeber, något som alla som följt denna blogg och Instagram är väl bekanta med.
Jag har varit och är delaktig i att undersöka ett antal gravhögar från att de varit övertorvade och schaktats med maskin, till att de är färdigundersökta. Vattensållandet av graven efter alla brända ben och eventuella gravgåvor har varit mer eller mindre en vardagssyssla (vilken vardag!) där det ständiga arbetet med att skapa sig en bild av personen som är begravd där är, minst sagt varit en stor utmaning för mig.
Jag har arbetat dagligen med att försöka pussla ihop stora frågor som hur begravningen gått till och vad som kan ha hänt med den under de ca 1000 år den legat på platsen. Att knyta samman konstruktion och gravgåvor och händelseförlopp samtidigt som man sett graven växa fram och gradvis försvinna är en upplevelse som är svårbeskriven.
Min tid hos Arkeologerna har med ett ord varit väldigt lärorik. Jag har haft turen och nöjet att arbeta med en hel hord arkeologer med stor spridning av kunskap och erfarenheter. De kunskaper jag byggt upp under mina snart fem år som student har kommit väl till användning men jag har också byggt på dem rejält. Det som jag känt att jag inte haft kunskap om har jag snabbt fått pröva. Jag har fått sköta dokumentation som förs löpande i fält och även ansvarat för en del av den själv, exempelvis inmätningar, fotodokumentation och registrering. En bra introduktion till uppdragsarkeologi – minst sagt!
De fem veckorna har flugit förbi alltför fort. I skrivande stund undersöker jag en av de sista gravarna på den södra sidan. Undersökningen av graven börjar närma sig sitt slut, det är bara gravurnan som ligger och väntar på att undersökas.
Filip Wolfbrandt Palm, mastersstudent i arkeologi vid Göteborgs Universitet
