Under vikingatiden hade vår välbärgade gård i Norrtil långväga kontakter. Det märks inte i minst på de mynt som påträffades under utgrävningen – sex av dem är islamiska.
Ett är från slutet av 700-talet och ”abbasidiskt”. Det innebär att det präglats under abbasiddynastin, i det muslimska kalifatet som hade sitt säte i Bagdad. Abbasiderna var besläktade med profeten Muhammeds farbror som hette al-Abbas – därav namnet på ätten.
Tre av de andra islamiska mynten är ”samanidiska” och präglade 913-921 respektive 895–950. Det betyder att de präglats av samaniddynastin, en iransk furstesläkt med säte i Samarkand och Buchara i dagens Uzbekistan som med tiden blev självständiga men till en början formellt lydde under kalifatet i Bagdad.
Betyder det här att vikingarna i Norrtil for till Mellanöstern och Centralasien för att bedriva handel? Nej, många silvermynt var i omlopp under vikingatiden och har påträffats i mängder i Sverige. Ibland hittas de i silverskatter, andra gånger på boplatser och i gravar. Man kan ha fått mynten på lokala handelsplatser, exempelvis Sigtuna, eller på resor i österled.
Nordborna vägde silvermynten och bytte till sig de varor de var ute efter. Därför är mynten ofta sönderklippta, eftersom man ibland bytte till sig något som inte var värt ett helt mynt. Så är fallet med mynten som påträffades i jordlager i och vid olika byggnader i Norrtil – alla är fragment.
Arabiska silvermynt var vanliga i Norden under början av vikingatiden, men under slutet av 900-talet sinar tillförseln. I stället ökade andelen tyska och engelska mynt. Några mynt från England har inte hittats i Norrtil, däremot två tyska silvermynt. Det ena är från Friesland och präglat 994-1016, det andra är mynten är oläsbart, men troligen från sent 900-tal.
Som vi tidigare rapporterat om har också ett mynt från det östromerska riket hittats på gården. Det präglades på 900-talet och är omgjort till hänge så det kan bäras runt halsen.
En hel del exotiska mynt alltså! Och dessutom har vi hittat både ett orientaliskt beslag och en glaspärla som kommer österifrån. Både de som ägde gården i Norrtil och de som slet och arbetade på den, var uppenbarligen en del av den stora världen.
