Populärvetenskaplig sammanfattning, 2021.
Gisela Ängeby
Under bronsåldern för bortåt 3000 år sedan var havsnivån i Göteborgsområdet ungefär tio meter högre än vad den är idag. Landskapet såg då något annorlunda ut. Från Arendal i söder till Björlanda Kil i norr fanns ett sund som sträckte sig tvärsöver Hisingen. På bergskrön och avsatser ned mot och utmed sundet valde man att gravlägga sina döda under stora rösen, en typ av gravmonument som blivit ett signum för den förhistoriska epok vi kallar bronsåldern. Nästan som pärlor i ett band låg gravrösen utmed ömse sidor av det forna sundet och som, betecknande nog, tusentals år senare kommit att kallas för just – Bronsålderssundet. Idag är många rösen borta. Flera undersöktes när Arendalsvarvet kom till och vid de fortsatta exploateringarna av södra Hisingen under framförallt 1960 och 1970-talen. Sensommaren 2017 skulle ännu ett av Bronsåldersundets pampiga rösen komma att undersökas inför planerna på en bergtäkt i Arendal. Men det skulle visa sig vara betydligt yngre och uppförts någon gång under äldre järnålder.
Det fanns rester efter en kvinnas kremeringsbål och det fanns offrade skalkorn bland bålresterna. Kremeringen och sädesoffret hade skett ett par hundra år före Kristi födelse. Några generationer senare utfördes en sekundärbegravning i en enkel grop, för övrigt den enda säkert identifierade gravgömman i röset.
