Skepp o’hoj från Varberg och tunnelprojektet! Vi har nu hållit på med undersökningarna inför den nya infrastrukturen i Varberg i mer än två år men de arkeologiska lämningarna har varit ganska blygsamma till antalet. Med några undantag. Men i somras, mitt under semestern, fick vi plötsligt vrak-känning på två olika platser.
På den ena platsen hittades delarna av ett vrak. Dimensionerna och träslaget (ek) tyder på att det handlar om en ganska stor båt. Kanske ligger resterna av den kvar, det vet vi inte än men det kommer vi att ta reda på nu under vinterns undersökningar. Ett dendroprov för att få en datering och proveniens på timret ska skickas till laboratoriet på Geologiska institutionen på Lunds universitet så det återkommer vi till när vi fått resultatet.
På det andra stället, cirka 700–800 meter norrut från vårt ursprungliga undersökningsområde, i samband med en ledningsomläggning, kom ett betydligt mer intakt vrak! För att få reda på vad det rörde sig om för typ av båt och storleken på vraket, schaktade vi först fram hela dess utbredning med maskin. Moderna jordmassor täckte vraket. Därefter kunde vi meddela länsstyrelsen i Halland hur vi ville gå till väga med undersökningen och dokumentationen.
Arkeologerna utför undersökningen tillsammans med marinarkeologer från Bohusläns Museum och Visuell Arkeologi, delar av samma gäng som de senaste åren medverkat i Göteborg och undersökt vraken i den gamla masthamnen.
Båten är byggd med så kallad klinkteknik, drygt 15 meter bevarad längd men runt 18 meter lång ursprungligen och cirka 6 meter bred så den är ganska stor och relativt flatbottnad. Ingen liten roddbåt alltså. Materialet är mestadels furu men enstaka delar är av ek. I nuläget gör vi en försiktig datering av båten till 1500–1700-tal. När vi är klara med undersökningen och dokumentationen och har fått analyssvaren från den dendrokronologiska dateringen (årsringsdatering) kommer vi att kunna snäva in åldern rejält. Vi kommer också att få veta var den kommer ifrån.
Båten har använts för last och frakt längs med den grunda, ofta sandiga kusten, men har förmodligen även kunnat seglas lite längre sträckor i till exempel Kattegatt.
Vraket ligger i sandig jord vilket resulterar i att bevarandegraden inte är optimal (organiskt material bryts ner snabbare i sand än i den syrefattiga leran som till exempel finns i Göteborg) och en del av det har förmultnat och syns endast som mörkfärgningar. Det verkar också som att man vid något tillfälle plockat upp en del av aktern. Det är inte ovanligt att båtdelar återanvänts till andra konstruktioner eller byggnader.
Vraket ligger cirka 1 kilometer in från dagens strandlinje men innan alla markarbeten och järnvägens intåg låg strandlinjen längre in. På kartor från mitten av 1800-talet har det här området utgjorts av en tångtäkt.
Just nu är vi inte säkra på varför båten ligger med fören mot vattnet och akter inåt land. Båtar dras ju oftast upp på land med fören först. Har man haft bråttom, har den blåst upp eller beror det på lasten?
Utgrävningen fortsätter, prover tas och vi kommer att dokumentera vraket med fotogrammetri i fält och handscanning av varje del för sig så att vi får modeller och fina tredimensionella foton som man kan vrida och vända på. Det återkommer vi med snart!
Redan första veckan plockade vi upp en del riktigt fina föremål också.
En dubbelkam med ägarens eller tillverkarens märk på vänster sida. Foto: Arkeologerna CC BY
