Några av Sydskandinaviens mest unika fornlämningar, stenskeppen i Övraby, undersöktes 2013. 33 personer begravdes under bronsålder och järnålder och mycket tyder på att de varit högt uppsatta individer.
Strax öster om Halmstad vid Vrangelsro låg fram till år 2013 ett gravfält från bronsålder och förromersk järnålder. Längre bort fanns en boplats med dateringar från såväl senneolitikum, äldre och yngre bronsålder och romersk järnålder som folkvandringstid. Gravfältet sträckte sig utmed en långsmal och flack höjdrygg. Boplatsen låg strax nordväst om gravfältet. Biltemas centrallager vid Vrangelsro skulle expandera vilket var orsaken till undersökningen.
Det mest exceptionella och överraskande resultatet av den arkeologiska utgrävningen var fyra skeppsformade stensättningar som låg i par längst ut på höjdryggens spets. De byggdes i landskapet för att synas. De här stenskeppen är de första kända och arkeologiskt dokumenterade exemplen på den här anläggningstypen med tydlig skeppssymbolik under yngre bronsålder i sydvästra Skandinavien.
33 personer
Gravfältet ramades in av de fyra stenskeppen och en stor gravhög. Någon hade försökt rovgräva på platsen och om en primärbegravning funnits i centrum så har denna utplånats. Mellan dessa monument följde i stråk utmed höjdryggen mer eller mindre urplockade stensättningar, omarkerade brandgravar och stenpackningsflak med flera begravningar.
Totalt hade 33 personer inklusive spädbarn, tonåringar liksom vuxna och äldre begravts. Samtliga var kremerade.
Det fanns också sjok av stenpackningar utan några spår av mänskliga kvarlevor, kanske tjänade de som en sorts altare. Till gravfältet kunde även kopplas kokgropar och härdar som användes i riter. Längst ut på höjdryggens spets fanns även ett skärvstensflak med utströdda bitar av flera, sannolikt rituellt ituslagna, smältdeglar och gjutformsfragment. Skärvstenflaket tolkas som en del av begravningsprocessen. Föremålen associerar till bronssmedens yrke och tyder på att de som begravdes i stenskeppen hade en särskild status som sannolikt rituella specialister och som därför förärades begravning i en typ av monument som tillhör den mest mytomspunna – skeppet.
Byggdes för att synas
Gravfältet hör inte bara till ett av de få från bronsålder och äldre järnålder som undersökts i södra Halland utan är också unikt för regionen med skeppsättningarna som byggdes för att synas. De bronsåldersskepp som tidigare undersökts har alla legat under marken i gravhögar och stensättningar.
Boplatsen strax nordost om gravfältet kännetecknades av ett gytter av anläggningar av olika slag. Endast två hus kunde identifieras bland stolphålen. I boplatsens utkant hittades ett tydligt avtryck efter ett tvåskeppigt hus med en ovanlig grundplan. Huset var byggt efter palissadsliknande, tätt satta väggstolpar i en närmast kvadratisk form. Insidan dominerades av två kraftigt överdimensionerade och välskodda stolphål som hade placerats i exakt symmetri i förhållande till vägglinjen.
Det säregna utseendet gör att vi tolkar det som att byggnaden hade en rituell och kultisk funktion med koppling till gravfältet. Två 14C-dateringar gav en äldsta möjliga datering till cirka 1500-1400 f Kr. Dateringarna stämmer med keramikskärvor funna inne i huset och i den rovgrävda gravhögen vilket tyder på att detta speciella hus förmodligen anlades i samband med att gravhögen byggdes.
Användes i 1 000 år
Ovanpå det tvåskeppiga huset fanns också en tydlig grundplan till en treskeppig byggnad vars takbärande stolprader helt liknar bilden av ett traditionellt sydskandinaviskt boningshus. Huset dateras till äldre järnålder.
14C-dateringar visar att höjdryggen använts för begravningar under en tidsperiod på 1000 år, mellan cirka 1400 f Kr och förromersk järnålder men platsens mest intensiva begravningsskede hör till slutet av bronsåldern 1200 – 900 f Kr, vilket också överensstämmer med de skeppsformade stensättningarnas tillkomst.
Läs mer i rapporten De synliga skeppsgravarna vid Vrangelsro
