Det har gått ytterligare några veckor och med halva fältarbetstiden passerad, har vi nu undersökt 180 anläggningar av hittills registrerade 400. Bland fynden hör ett stort antal keramikskärvor och brända ben från olika djur. Fler spår efter de människor som har levt här för mellan 2500 och 500 år sedan.
Vi har fram till idag registrerat 327 fyndposter. De flesta fynden har hittats på boplatsen på den södra sidan av Hedkammens åsrygg, även om det också har påträffats fynd på boplatsen, på den norra sidan om åsen. Fortfarande är det relativt få fynd i jämförelse med de 527 som påträffades på 400 kvadratmeter vid den forskningsundersökning som genomfördes i samarbete mellan Skellefteå museum och Umeå Universitet, åren 1991–1995 vid Harrsjöbackenboplatsen.
De här tre boplatserna har ett rumsligt samband där de ligger på Hedkammenåsen, norr om vad som i början var en lagun med koppling till Bottenviken via ett sund, men som numera är den utdikade Harrsjön. Boplatserna har också ett tidsmässigt samband att döma av dateringarna från förundersökningarna och forskningsundersökningen: de har använts från cirka 500 f.Kr och fram till tidig medeltid och under 1400–1500-talet. Skillnaden i fyndmängd mellan den norra Hedkammenboplatsen (väldigt få fynd) den södra Hedkammenboplatsen (fler fynd) och Harrsjöbackenboplatsen (ännu fler fynd) är intressant och värd en uppföljning vid rapportskrivningen om tendensen i fyndmängd kvarstår. Det finns fortfarande tid att hitta mer.
De finaste fynden som gjorts de senaste dagarna är keramikskärvor av så kallad asbestmagrad respektive glimmermagrad keramik. Både asbest och glimmer som magring i keramik har den egenskapen att de klarar av höga temperaturer, vilket gör att keramiken inte spricker vid hög hetta.
Vi har två fina dekorerade karamikskärvor som vi vill visa i det här blogginlägget. Den ena är en glimmermagrad skärva som suttit vid mynningen av ett kärl. Jättefin och med tydlig dekor. Vi har också en skärva av asbestgods (det kallas för asbestgods istället för asbestkeramik om andelen asbest i kärlen överstiger 80%). Även denna skärva har dekor, och är väldigt tunn eftersom asbestgods inte behöver vara tjock för att vara hållbar. Vi har inte hunnit leta efter paralleller när det gäller dekoren, men professor Birgitta Hulthén som tittade på keramiken från Harrsjöbacken-undersökningarna på 1990-talet menade då att asbestkeramiken hade likheter med den asbestkeramik som påträffats i Finland.
Vi får göra efterforskningar och återkomma när det gäller analyser av keramiken. På flera av skärvorna finns fastbränt material på insidan, som kan analyseras. På en av skärvorna från Harrsjöbackenboplatsen fanns spår av tjära, det visade en lipidanalys gjord av Sven Isaksson vid Stockholms universitetet. Detta är extra intressant eftersom en av de anläggningar vi har påträffat i år på södra Hedkammen, ser ut att vara en tjärbränningsgrop, en föregångare till tjärdalarna. Tjärbränningsgropar brukar i södra Sverige dateras till romersk järnålder, alltså från år 1 till 400 e.Kr.
När det gäller användningsområdet för asbestkeramik föreslog Birgitta Hultén att den kunde ha någonting med metallhantering att göra. Det återstår att se om vi hittar några indikationer på metallhantering. Ännu har vi inte påträffat några anläggningar eller fynd vid årets undersökningar som tyder på detta. Analyser av det som eventuellt finns fastbränt på keramikskärvornas insidor kanske kan ge svar på detta.
Vi har även undersökt anläggningar med mycket brända ben. Analyser av benen kommer att ge god inblick i vilka djur som har jagats vid olika tidpunkter på Hedkammen. Brända ben går att analysera utifrån djurart, men kan också användas vid 14C-dateringar.
Vi har nu haft publika visningar fyra onsdagar i juli och de har varit riktigt välbesökta. Totalt kom 75, 130, 75 och 50 besökare vid de olika tillfällena. Vi har en onsdagsvisning kvar den 30 juli klockan 13.00.
Att det kom 50 personer den senaste onsdagen var faktiskt ganska imponerande eftersom dagstemperaturen på undersökningsområdet varit ständigt stigande de senaste tre veckorna. Under visningen i onsdags var det 31 grader i skuggan och mer i solen. Men det visar att människor är intresserade och kanske till och med entusisatiska att äntligen få veta mer om en historia som sällan berättas i Sveriges historia, det som hände i deras egna hemtrakter för mellan 2500 och 500 år sedan.
Vid tangentbordet denna otroligt varma torsdag.
/Olof Östlund
Foton: Olof Östlund, Skellefteå museum och Torbjörn Holback, Arkeologerna
