Drönarfoton och 3D-modeller används ofta för att visa upp arkeologiska lämningar som undersökts arkeologiskt och inte längre finns att se i verkligheten. Det finns dock många användningsområden för en 3D-modell, inte bara i förmedlingssyfte.
Vid den arkeologiska undersökningen av ett bronsåldersröse i Simpevarp var drönare med kamera ett viktigt arbetsredskap för att dokumentera graven från olika håll och från ovan. Det gav bra översiktsfoton av den 13 meter stora graven. Drönarbilderna kunde också användas som underlag för att skapa 3D-modeller med hjälp av så kallad digital fotogrammetri: genom att fotografier tas från olika vinklar kan positionen hos alla punkter i bilderna beräknas och ett digitalt tredimensionellt objekt skapas.
Med hjälp av en digital modell kan ”besökare” även i efterhand få se hur graven såg ut. Här kan du själv vrida och vända på modellen.
Eller se en kort video med modellen.
3D-modellerna låg också till grund för att skapa ortofoton, det vill säga ”flygfoton” som motsvarar verkligheten på så sätt att de saknar vinkelfel och inte är utdragna i kanterna som vanliga lodfoton ofta är. Det innebär också att det går att mäta direkt i bilden. Både 3D-modeller och ortofoton kunde därmed användas som arbetsredskap redan i fält för att bättre se och tolka detaljer i röset. Det var tack vare detta som vi först kunde se att en spikrak stenrad lagts i botten av röset, för att måtta från och bygga ett nästan perfekt cirkulärt röse, trots det ojämna berget (se foto i tidigare bloggpost).
Våra 3D-modeller har med andra ord kunnat användas såväl för att förstå rösets uppbyggnad, som för att visa upp denna bronsåldersgrav för allmänheten.
