Gravar som rösen och stensättningar från brons- och järnåldern, placerades ofta högt i landskapet som monument över de döda. Men i vissa områden ligger de mitt i gamla odlingsmarker, där de berättar en annan historia – hur liv, död och jordbruk hängde nära samman.
De förhistoriska gravarna på Onsalahalvön domineras av rösen och stensättningar från bronsålder och äldre järnålder. De återfinns främst i två stråk, längs havet i väster respektive bergshöjderna i mitten av halvön. Inför vägbygget ska två gravar undersökas. Dessa ligger inom ett av två röjningsröseområden som också berörs av den nya vägsträckningen.
Rösen och stensättningar byggdes som monument över de döda, ofta på höjder där de syntes tydligt i landskapet. Gravarna representerar ett symbolspråk förknippat med naturelementen och är lika mycket ett uttryck för dåtidens rituella föreställningsvärld som för en maktstruktur.
Fossil åkermark och ritualer
Alla gravar ligger inte ensamma och synliga, det finns också många som ligger i områden med fossil åkermark – alltså spår av äldre odling. Här tycks gravarna ha varit en del av ett större sammanhang, där boplatser och åkrar hörde ihop. Gravarna kan i dessa miljöer ha haft en roll i ritualer kopplade till fruktbarhet och odling.
Till skillnad från de mer monumentala gravarna är dessa ofta enklare och innehåller få fynd. Ibland finns skärvor av keramik eller brända djurben, men mer sällan mänskliga kvarlevor. Det kan också vara svårt att skilja dem från röjningsrösen – alltså stenhögar som skapats när mark röjts för odling. Gravarna brukar dock vara större, mer regelbundet uppbyggda med tätt lagda stenpackningar och kan ha detaljer som kantkedjor eller stenkistor. Samtidigt har undersökningar visat att vissa konstruktioner som först tolkats som gravar kan sakna gravmaterial helt.
De gravar som nu ska undersökas ligger i ett större område med fossil åkermark, som i söder skärs av Skällaredsvägen. Här finns ett femtiotal röjningsrösen, terrasskanter och en cirka 260 meter lång stensträng som troligen fungerat som en hägnadsvall. Odlingsspåren syns inte på kartor från 1700- och 1800-talet, vilket tyder på att de är betydligt äldre. Det gör det troligt att gravarna och odlingen användes samtidigt – möjligen redan under brons- eller järnåldern.
Ett annat område, cirka 1,3 kilometer sydväst om det första, kommer också att undersökas. Här berörs bara en mindre del av vägbygget. Till skillnad från det första området finns inga kända gravar här sedan tidigare. En karta från 1770 visar att marken då var uppdelad i smala åkerremsor, vilket sannolikt speglar en tidigmedeltida markindelning.
Större områden med röjningsrösen är ovanliga på Onsalahalvön men vanliga i Hallands inland. De vittnar om ett landskap som brukats under lång tid, med olika odlingsmetoder som satt sina spår i marken – från svedjebruk och handgrävning med hacka till årderbruk och plöjning. Varje odlingssätt efterlämnar sina speciella spår som arkeologerna kan hitta rester av under gynnsamma förutsättningar.
Följ med på en visning i fält
Välkommen ut i fält, hör mer om platsen och se vad arkeologerna gräver fram!
Tider: 23 april kl 17:15 och 27 april kl 12:00
Plats: Skällaredsvägen, i närheten till återvinningsstationen.
Boka din biljett här
Hitta hit: Från Onsalavägen sväng in på Skällaredsvägen och kör förbi Presseskolan, därefter parkering cirka 60 meter efter andra rondellen. Visningen tar cirka 30–45 min. Ha gärna bra och bekväma skor.
