Flera av de tidigare undersökta gravarna i Simpevarp har bedömts vara från bronsålder, främst utifrån läge och formspråk. Det nyligen undersökta är det första som säkert daterats till yngre bronsålder med hjälp av kol-14-metoden.

Bilden visar ett röse byggt av gråaktiga stenar med tallar i bakgrunden.
I sprickor i berget under stenpackningen fanns träkol som visar att röset uppfördes under yngre bronsålder, någon gång på 800 eller 900-talet f Kr. Foto: Arkeologerna CC BY

När den arkeologiska undersökningen avslutades bedömdes röset vara anlagt under bronsålder. Det byggde på likheter med andra undersökta och daterade rösen och på den fina flintskrapa som nämnts i en tidigare blogg. Nu har naturvetenskapliga analyser visat att bedömningen stämmer.

Det fanns inte några bevarade mänskliga kvarlevor i röset, sannolikt för att det var anlagt på berg där bevaringsförhållanden för ben var dåliga. Stenpackningen som byggde upp röset hade alltså lagts direkt på berget, men i berget fanns det flera sprickor och mindre fördjupningar där det fanns sotig jord med bitar av träkol.

Vedartsanalys av träkolet visade att det främst kom från tall och ek. Sådana träd växer än i dag i området och har sannolikt trivts bra i alla tider på och kring berghällarna i Simpevarp. Det är också träslag med goda värmeegenskaper och kan vara spår efter ett gravbål på platsen.

Tre kolprover har nu daterats med hjälp av kol-14-metoden. Två av dem visar att rösets uppfördes under yngre bronsålder, någon gång under 800–900-talet f Kr. En tredje datering visar att man återkommit till röset lite senare, någon gång på 500–600-talet f Kr. Det var inte ovanligt att man återbesökte gravar för olika ceremonier även långt efter begravningen.