Fynd under mikroskopet del 2: Palsternacka
Palsternackan tillhör den grupp kulturväxter som introduceras i Nordeuropa under den romerska ockupationen då den även börjar odlas av stammarna norr om limes. Spåren av palsternacka i den antika världen består främst av skriftligt källmaterial och i dessa källor går den under samma namn som morot. Förutom att ha varit en uppskattad grönsak så användes den också som sötningsmedel innan rörsockret nådde den Europeiska marknaden på 700-talet. Palsternackans ekonomiska betydelse anas genom att kejsar Tiberius under första århundradet accepterade en Germansk tribut av bland annat palsternacka.
På flera håll i Nordeuropa verkar palsternackan, till skillnad från många andra romerska introduktioner, ha försvunnit från lokal odling efter romarrikets fall. Så även i Sverige där den påträffats utanför Uppåkra i lämningar från 200-talet, men sedan saknas i materialet. Kanske var palsternackan under järnåldern knuten till en viss romersk mattradition som förlorade i popularitet och status när Roms dominans försvann. I England och Sverige dyker palsternackan åter upp i de tidigmedeltida stadsodlingarna (Linköping, Lund och Nyköping på 1000-1100-talet). Därefter påträffas den regelbundet i städerna där den odlades och var ett vardagligt inslag i matkulturen.
Palsternacka har inte uppskattats av något av mina barn. Den har kommit ut ur munnen lika fort som man stoppat in den. Min äldste son har dock, som älskandes romarriket, med tiden accepterat den efter att jag hävdat ”om du äter den här så äter du som en legionär”.
/Jens Heimdahl
