Fynd under mikroskopet 14: Krusbär
Vi vet inte så mycket om krusbärens odlade historia före 1500-talet. Det är först under denna tid som olika herbalister börjar omnämna dem som odlade, och det är rimligt att anta att de också kommer till Sverige under denna tid. Den äldsta Svenska källan är från 1572 och omnämner den som ”Johannisbär”, och under 1600-talet blir krusbär vanliga i städerna och lite inne i kokkonsten. Krusbär blir en populär ingrediens i matlagningen, ett exempel är Andras Palmcrons berömda recept på höns i vin och krusbär från 1642.
I medeltida skriftliga källor är det tydligt att krusbären framför allt är en medicinalväxt, kanske odlad men främst insamlad som vild (krusbärens naturliga utbredningsområdet verkar länge ha varit mycket stort, och som Europeisk kulturväxt verkar den aldrig införd i bemärkelsen importerad). Även grekiska och romerska källor kan tolkas som att krusbär brukats inom medicinen, men här råder osäkerhet om bärets namn. Krusbär dyker också upp i arkeologiskt material, från Tyskland finns belägg från romersk järnålder och framåt, men hela tiden i små mängder, kanske ett tecken på just medicinskt bruk. Sedan, under 1500-talet, ökar mängderna och det blir tydligare att krusbär börjar ingå i kosten.
Vad var det egentligen som hände där? Hade den äldre vildformen kanske inte hade så välsmakande bär? Var det en mutation eller en förädling av något slag någon gång under medeltiden gjorde dem sötare och mer populära att äta och odla? Klart är att städernas borgare tar till sig krusbären lika snabbt som överklassen, som i detta fall antagligen inte ens han impa genom att vaska.
/Jens Heimdahl
