Hösten 2014 undersöktes en vikingatida storgård i Bona utanför Aneby i norra Småland.
Platsen, Bredestadsdalen, har under mer än 1 000 år varit en lokal centralplats bland annat på grund av den fina odlingsmarken och naturliga förutsättningar att framställa järn.
Genom Bredestad löpte förr den gamla Kungsvägen från Kalmar till Stockholm, kyrkan är från tidigt 1100-tal och invid den står en runsten med ett kristet kors. De farbara vattenlederna mot Östergötland i norr har gett området ett kommunikativt mycket bra läge.
De arkeologiska undersökningarna visade att Bredestad med Bona som huvudgård var ett medeltida godskomplex med rötter bakåt i tiden i form av den storgård som fanns i Bona under yngre vendeltid och vikingatid. Här fanns långhus, huvudbyggnader och mindre byggnader liksom en blästerugn. Väster om Vibäckabäcken låg ett treskeppigt långhus med halliknande drag och öster om bäcken låg flera ekonomibyggnader. Det är delar av en mindre gård, daterad till romersk järnålder (0–400 e Kr).
Människorna bodde på platsen, hade boskap och odlade markerna under lång tid, i nästan 3 000 år. Undersökningen har gjort det möjligt att se hur området förändrades.
Från mitten av 600-talet till omkring år 1000 e Kr fanns det en storgård med flera byggnader invid Vibäckabäcken mitt i dalen. Väster om bäcken låg bostadshuset där ägarfamiljen bodde. Det utgjordes av en pampig hallbyggnad med ett större centralt rum, lite som en sal, där man kunde samlas kring en eldstad i mitten av rummet. Vid ingången stod en vävstol, så alla besökare kunde se, de antagligen vackra tyger som man vävde på gården. Huset låg strax intill den medeltida vägen, vilket talar för att vägen fanns redan då. Resanden på vägen har på långt håll kunde se hallbyggnaden där den tronade mitt i dalen.
Pärlor och knivar
I huset hittades fina fynd, bland annat ett förgyllt bronsbeslag, delar av ringnålar, pärlor och fina små knivar. Öster om bäcken fanns ytterligare ett bostadshus, förmodligen för de som arbetade på gården. Här fanns också en bakstuga och ett mindre hus där man kunnat brygga öl.
På gården har man ägnat sig åt flera hantverk, såsom vävning, järnframställning, vardagssmide, avancerat klensmide, trähantverk, bakning, ölbryggning och möjligen pärltillverkning. Nära gården fanns en grav där en ung vuxen individ hade begravts. Med sig i graven hade hen fått med sig en båtnit av järn. Båtniten utgjordes av en 5 centimeter lång ten med en rombisk bricka i vardera änden. De förekommer i bland i gravar från vikingatid, både i mans- och i kvinnogravar.
Att gården var en storgård visas av de många byggnaderna, av att bostadshuet låg väster om bäcken och övriga byggnader öster om den, av de lyxbetonade fynden och av de många hantverk som bedrivits på platsen. Kring år 1 000 rivs hallbyggnaden och täcks över av ett tjockt avfallslager med skörbrända stenar. Det troliga är att huvudbyggnaden och gårdens övriga byggnader då flyttar till den plats invid kyrkan där gården Bona ligger än idag.
