Vad betydde det att sakna jord och de livsviktiga rättigheter som var kopplade till jorden? Hur kunde en torpare påverka sitt liv och sin ekonomi? Och hur hittar vi de ”osynliga” arbetarna som inhystes i hyresrum i städerna? Om det handlade forskningsprojektet ”De obesuttnas arkeologi och kulturarv” som pågick 2018-2020.
I forskningsprojektet ”De obesuttnas arkeologi och kulturarv” var målet att bidra med kunskap om historia, människor och deras materiella lämningar från tiden cirka 1700-1900. Målet är att projektet ska komma till handfast nytta i den antikvariska praxisen och processen. Dels med tanke på användbara källor, dels med tanke på frågor och metoder. Projektet finansierades av Riksantikvarieämbetets FOU-medel. Det var ett samarbetsprojekt mellan Arkeologerna, Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet och Institutionen för miljö och livsvetenskaper vid Karlstad universitet.
Förändringar i KML
Bakgrunden är förändringar i Kulturmiljölagen 2014. En radikal nyhet är att lämningar efter mänsklig verksamhet och byggnader som etablerats före 1850 nu är lagskyddade och kan bli föremål för arkeologiska insatser. Antalet fornlämningar har därmed ökat drastiskt, och många av dem är kopplade till underordnade grupper i samhället. Det betyder att det är av stor vikt att kunna identifiera och datera lämningar på ett så enkelt och betryggande sätt som möjligt, eftersom ett lagskydd ger juridiska konsekvenser.
Lagändringen ger unika möjligheter att utveckla nya forskningsområden. Såväl arkeologiska metoder som olika arkeologiska lämningars vetenskapliga potential behöver diskuteras och konkretiseras. Dessutom behöver tvärvetenskapliga arbetssätt utvecklas som inkluderar skriftliga källor, historiska kartor samt arkeologiska lämningar och biologiskt kulturarv.
Vad berättar torpen?
Men det är viktigt att inte bara titta på de enskilda lämningarna, utan också lyfta blicken för att fånga deras olika kontexter. Mycket ny kunskap går att vinna genom att titta på de rumsliga sammanhangen. Vad berättar egentligen de kluster av torp och backstugor som så ofta syns på äldre kartor, gärna där flera gränser möts? Arkeologi är vid sidan av de äldre kartor som ibland finns, den enda källan till det rumsliga sammanhanget. Hur ligger torpet i landskapet, i förhållande till gränser, andra torp, hur har man rört sig, hur stora var de odlade arealerna och var fanns naturresurserna?
Härtill kommer det biologiska kulturarvet som kan spegla arealer och näringsfång. Dessutom är arkeologiska fynd producerade av de obesuttna själva, medan andra källor handlar om de obesuttna, och då med ett särskilt syfte.
Projektgruppen bestod av Pia Nilsson, Eva Svensson och Martin Hansson.
Läs mer i artikeln i META Historiskarkeologisk tidskrift
Ladda ner boken De obesuttnas arkeologi – människor, metoder och möjligheter
