Nu är undersökningarna av Skekes största grav, A 41, slutförda. Graven var belägen alldeles söder om huset som ligger på fornlämningens topp. Under två skärvstenslager dolde sig ett imponerande brandlager i anläggningens norra del. Lagret var kolsvart och fett, och mätte ca 5,5 x 3,5 m i nord-sydlig riktning, med en tjocklek av upp till en halvmeter. Det innehöll stora mängder keramik och ben, varav de senare framför allt var brända men även obrända. En intressant iakttagelse, som vi har kunnat göra tack vare att vi har vår osteolog Therese i fält, är att lagret bland annat innehöll en obränd människotand samt preliminärt brända ben av vad som skulle kunna vara människa, vilket i så fall vittnar om komplexa gravritualer.
Strax öster om brandlagret fanns ytterligare ett brandlager, ca 2 x 1,5 m (Ö-V), som dock inte innehöll några brända ben eller andra fynd, men som däremot framför allt mot botten innehöll en oerhört fet kolsmörja, som onekligen för tankarna till att lagret skulle kunna utgöra en bålplats. Men varför i så fall inga brända ben? Utgör lagret kanske en annan del av begravningsritualen? De prover som tagits i lagret kanske kommer att ge oss fler ledtrådar längre fram i höst. För i nuläget har endast en grundregistrering av graven skett, det stora registrerings- och tolkningsarbetet kommer att ske inomhus under kulna vinterdagar. Så vi har anledning att återkomma till grav nr 41 på vår blogg under höstens och vinterns gång.
Maria Lingström
