Årets sista (?) undersökning för nya Östhammarsvägen drog i gång nu sent i november. Samtidigt kom kylan och snön. Det har varit mellan -1° och -21° C och snö och storm och lite sol om vartannat. Egentligen hade det inte varit möjligt att göra någon undersökning över huvudtaget om vi hade fått prova på ny teknik. Det var ett aggregat som värmde upp glykolslangar som höll +70° C. Slangarna som lades ut och täcktes med isolerande mattor. De var effektiva men tunga att arbeta med. Dessutom gjorde mörkret och kylan att allt blev ännu svårare och mer tidsödande.
Men varför var vi ute?
Jo, en stensättning låg kvar, mitt i den planerade vägen och stoppade vägbygget. Stensättningen visade sig vara större än beräknat. Den var draperad på en liten förhöjning så att den såg ut som ett nästan 2 meter högt röse med mittblock. På ena sidan av mittblocket kom en stenkista med ett keramikkärl. Själva röset har legat vid den gamla sträckningen av landsvägen mellan Vaksala och Rasbo och vägen bör vara lika gammal som röset. Antagligen lades röset för att synas av de förbipasserande. Än så länge har vi inga dateringar av graven men den bör komma från yngre bronsålder eller äldre järnålder.
Thomas Eriksson
