Det finns flera goda skäl att för en stund fokusera på metallfynden från Prästgården, fynd som vi hämtade från konserveringen för några dagar sedan. Rent estetiskt är vissa fynd riktigt tjusiga och bara det är en bra anledning att exponera några av dem. Dessutom ger många fynd, samtliga påträffade i matjorden med metalldetektor (se ett av våra tidigaste inlägg), viktig information om platsens historia. Till exempel vittnar de om en närvaro under yngre järnålder och medeltid, perioder som vi annars inte ser i boplatslämningarna, i alla fall hittills. Dessutom avspeglar många av dem någon form av avancerat metallhantverk under åtminstone vikingatid. I länet har man tidigare sällan skådat en liknande fyndbild på undersökta boplatser. Måste vi tillägga att vi är riktigt glada över att få arbeta med ett sådant material?

Förgyllda fragment av vendeltida pärlspridare och ryggknappspänne. Jodå, snyggt är det

Konsten att kombinera funktion och form. Likarmat spänne med inte alltför glatt ansikte
Trasiga spännen, troligen avsedda att smältas om
Två ovala spännen från 700-talet och tillplattat fragment av vikingatida spännbuckla
Del av hänge eller annat smycke, med en stiliserad ansiktsmask
Medeltida ströning, i verkligheten en halv centimeter stor
Mynt från 900- och 1500-tal
Ibland blir det galet. Det som skulle vara ett huvud till dräktnål och ett ornerat remändebeslag är egentligen en trasig skruv och skaftet till en aluminiumsked

Den närmaste tiden ska vi studera fynden i detalj, till exempel ska vi försöka hitta paralleller till dem och precisera både dateringar och funktion. Dessutom ska Lena Grandin på GAL utföra metallanalyser för att bland annat fastställa om det finns ett samband mellan fynden av klipp och smältorna.