”Jo men serru, på medeltiden, då slängde man ut all skit genom fönstret, rätt ut på gatan bara, så fick folk klafsa omkring bäst det gick. Ville det sig illa fick man sig en skopa skit över huvudet när man var ute och gick.”
Det blev i alla fall jag itutad när jag var barn och den bilden är svår att sudda ut. Även för oss som arbetar med medeltida material. Men… kunde man verkligen leva så? Var det skräp överallt? Bajs och avfall luktade väl illa även då? Eller var synen på kroppen och dess avsöndringar så kapitalt annorlunda mot nu? I tidigare inlägg har jag tagit upp odling och trädgårdar inne i städer, vilket också motsäger bilden av den oändligt lortiga staden. Idag tänkte jag snabbt försöka beröra hur man gjorde med avfall och avföring. Det är inte så lätt att göra på några ynka bloggrader, men jag vill i alla fall peka på vissa företeelser som inte stämmer med den gängse uppfattningen om den mörka medeltiden. Visst lite skiljer sig, man kände t.ex. inte till bakterien direkt, så man kanske inte riktigt visste att, eller hur avföring kunde vara skadligt.
Det finns ganska klara belägg för att städer var tämligen väl planerade och inte slumpmässigt eller ”organiskt” uppväxta. De verkar helt enkelt följa ett mönster. Vi hittar mycket dynga, det gör vi, men de ligger ofta i utfyllnadslager, dvs. man har hämtat material för att fylla och jämna ut ytor inför husbyggen t.ex. Självklart finns också dynga i stallar där man har haft djur. Men inte där människorna bodde. De spår av latriner som finns är än så länge få i Åkroken, men vi vet från andra städer att de ofta är placerade med hänsyn till andra boende och grannar.
Vad vi har hittat är dock nog så intressant. Det är rester efter en ränna som gått under en gränd. Intrikata system av sådana rännor har hittats i städer som Visby , Oslo och Söderköping. Systemen krävde tekniskt kunnande och inte minst en omfattande planering. Möjligen stod stadens styrelse för planering och genomförande, att det var något som ansågs vara så viktigt att alla i staden skulle ha möjlighet till ett avlopp.
I Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet finns en tydlig paragraf i Byggningabalken om hur hemlighus ska byggas. Där står att ingen får bygga hemlighus bredvid din granne eller vid allmän gata, om han icke lämnar öppet tre fots dropprum mellan hans hus och sin egen gård eller sitt hus. Den som bygger annorlunda skall bryta upp och böta sex marker…
Det blev mycket text. Men det är obegripligt intressant det här med hur människan har sett på smuts och avföring. Faktiskt.
Hoppas kunna skriva lite mer senare idag, vi får se!
Litteratur:
Magnus Erikssons stadslag (red. Holmbäck & Wessén 1966)
Broberg, B & Hasselmo, M. 2001. Urbana nödvändigheter – kommunala angelägenheter? Avloppshantering och sophantering i den medeltida staden. Artikel i Från stad till land. Red: Andrén, Ersgård & Wienberg.
Beronius Jörpeland, L. & Bäck, M. 2001. Kroppskultur – föreställningar om synen på renlighet utifrån medeltida latrinmaterial. Artikel i Från stad till land. Red: Andrén, Ersgård & Wienberg.
Anna
