Ett stenkast från järnåldersbebyggelsen uppe på höjden har vi funnit resterna efter en dös. Det handlar alltså om en 5500 år gammal stenkammargrav från yngre stenålder. Dösen har varit uppbyggd av flera stenblock på vilka ett stort takblock vilat.
Ja, något liknande Eskilstorpsdösen såg nog vår dös ut en gång tiden innan den raserades. Vi vet inte när den förstördes, men det kan ha skett i samband med att man behövde sten till byggnader eller för att komma åt platsen för jordbruk.
Fastän dösen är förstörd har vi kunnat urskilja spår efter gravkammaren. Ljusa avtryck i marken visar bland annat var flera väggblock har stått. Gravrummet framträder som en tydlig mörkfärgning mellan väggblocken. Ingången markeras en rad med knytnävestora stenar att likna vid en tröskel.
Gravrummet har varit ganska så litet och trångt. Troligen har bara en människa gravlagts i detta. Den döda måste ha gravlagts sittande med ryggen mot ena kammarväggen. Utrymmet medger inte mera. Vi har funnit flera söndertrasade keramikkärl längs väggarna i gravkammaren. Brända djurben efter bland annat ko och gris ligger bland skärvorna. Troligen har dessa ingått i begravningsritualen där den döde har fått med sig färdkost på vägen till andra sidan.
Det har krävt en hel del insatser för att bygga en dös. Stenblocken väger ofta åtskilliga ton och kan i vissa fall ha kommit långväga ifrån. Troligen har blocken i vår gravkammare hämtats i rasbranterna längs kusten vid Glumslöv några kilometer bort.
Till sist en bild på två yxfragment som har hittats i dösen.
Tack till Cia som har bidragit med texten samt Anna, Bo och Cia som ställt upp på bild!
