Inhåleskullen låg ju mitt i ett åkergärde och det var därför helt omöjligt att vattensålla brandlagren från gravarna medan undersökningen pågick. Ok, vattenslangar som är flera hundra meter långa finns förstås men det är kanske inte optimalt. Så istället fraktade vi ett 40-tal mer eller mindre välfyllda sopsäckar med jord till kontoret, jord som Christina undersöker nu väldigt noga.
Processen tar sin lilla tid, gravgömmorna var väldigt leriga, men det går framåt. Många gravar är redan färdiga och med jämna mellanrum dyker det upp fynd bland de brända benen. Kamfragment, pärlor och delar av spännen hör till vardagen.
När allting har torkat sorteras det i olika backar, ben för sig och fynd från samma kontext tillsammans. Ordning och reda, det är Christina bra på.
Efter årsskiftet börjar rapportarbetet på allvar, vi berättar mer då…
