Vintersolståndet är årets kortaste dag och längsta natt och ansågs vara en natt då övernaturliga och farliga väsen var i rörelse.
Under vintersolståndet står solen står som lägst på norra halvklotet, befinner man sig norr om polcirkeln går solen inte ens upp. Även i andra kulturer firas dagen, till exempel under den iranska högtiden ”Födelsens natt” Shab-e Yaldā eller Shab-e Chelle till minne av solguden Mithras födelse. Här uppe i Norden fanns förstås midvinterblotet som vikingarna lär ha ägnat sig åt på 800–1050-talet. Enligt en del forskare inföll det vid dagens datum, medan många menar att firandet skedde i mitten av januari (den 14) eller under midvintern, enligt gammal tradition perioden mellan oktober och april. Midvinterblotet var ett sätt att säkerställa att ljuset och solen återvände igen, trodde man.
Offer till gudarna utanför Enköping
Offer till gudarna är vanligt under förkristen tid. Vid Frösthults kyrka utanför Enköping låg en offerplats från 900-talet med hundratals föremål, förmodligen offrade till guden Frö. Där hittades delar av svärd, sköldar, pilspetsar, spjutspetsar, skäror och amulettringar som hade placerats ovanpå en sorts stenläggning. Alldeles i närheten fanns en stor medeltida begravningsplats med 175 skelett. Den hedniska offerplatsen och den kristna kyrkogården kan ha funnits ungefär samtidigt, under en period då det var tvära kast mellan den nya och gamla religionen.
Läs mer om Frösthult gravplats
Soluret i Göteborg
I år hittade vi ett föremål som påminner om solens och ljusets betydelse, ett solur som troligen dateras till 1600-talet. Det var i samband med nya utgrävningar av Gullbergs fäste i Göteborg, fästningen som låg på samma plats som skansen Lejonet, men som är betydligt äldre. Den är känd sedan 1300-talet. Flera gånger härjades den i de många krigen mot Danmark men byggdes upp igen. Under lager av jord hittades ett välbevarat rum med murade väggar och ett stengolv. Inne i rummet på golvet låg en kvadratisk skiva i kalksten med romerska siffror inknackade och några hål i mitten.
Det var ett solur, eller solskiva som det också kallas.
En ståndaktig sten i Kungälv
Till sist, offer och blot till gudarna och rituella ceremonier har förekommit genom hela mänsklighetens historia. Om de riter som eventuellt utfördes vid denna stående sten hade något att göra med soldyrkan, fruktbarhetskult eller liknande låter vi vara osagt.
Men formen antyder en del…
Läs mer om stensättningen som dolde en fallos
