Trädgårdsarkeologi med fokus på städernas odlingar har blivit ett allt vanligare inslag i uppdragsarkeologiska stadsundersökningar. Men vad är det egentligen vi kan se i den odlade jorden?
En klurighet med den arkeobotaniska analysen är att växtmaterial förmultnar, och oftast kan vi bara se det som senast odlats på platsen. I vissa fall är odlingslagren täckta av material som gör att nedbrytningsprocessen går långsammare, men förmultningen avstannar inte helt. Precis som i alla typer av stadsundersökningar kan det också vara svårt att veta vad som är vad när vi gräver en gammal trädgård. De frågor vi ställer om ett föremål kan vi också ställa om ett frö. Är det till exempel tappat på platsen där vi hittar det? Är det en del av ett hopsamlat hushållsavfall? Har avfallet i så fall flyttats och använts som utjämningslager?
Spår efter odlade växter visar till exempel vilken typ av odling det rör sig om. En nyttoodling användes till att odla arter som fungerade som läkeväxter eller mat, medan prydnadsodlingar fyllde funktionen att vara vackra att se på. Odlingsägarnas sociala status kunde också förmedlas via valet av växtlighet.
Gödning, berikning av jorden samt bevattning är annat vi kan se, och i jorden från Johannebergs landeri finns det spår av att marken blivit berikad. De boende har använt sig av hushållskompost för att berika jorden på den övre terrassen, både matavfall och spisaska finns i jordproverna. Vi har också hittat lämningar efter odlingsbäddar som omringats av gångar. Här har vi träffat på fröer från krollilja, en art som troligen kom till Sverige under 1600-talet. I nedre delen av trädgården, under vägen upp till den övre terrassen, kan vi se att man odlat oregano. Här finns även spår efter ett fläderträd. Andra arter som bland annat har förekommit i trädgården är syskor och veronikor.
