Med georadar är det möjligt att studera vad som finns i marken utan att gräva. Systemet kan liknas vid ett ekolod som är gjort för att använda på land. På Gullbergs fäste har vi fått fram spännande resultat med hjälp av metoden.
Det vi kan se med georadarns hjälp är till exempel gropar, diken, rör, stenar och stenstrukturer som gömmer sig i jorden under marken. Georadarn körs fram och tillbaka längs parallella linjer, det vi kallar georadarprofiler, och instrumentet skickar då en elektromagnetisk puls ned i marken från en sändarantenn. Mottagarantennen registrerar sedan tiden det tar för pulsen att reflekteras tillbaka till ytan. Det är alltså motståndet i marken som visar förändringarna i jordlagren. Genom att sammanfoga georadarprofilerna kan vi få en tredimensionell bild av undersökningsytan i form av en kub med information från underliggande jordlager och eventuella arkeologiska strukturer.
På Gullberg har vi använt oss av georadar på östra sidan av berget, närmare bestämt på besöksparkeringen till skansen Lejonet. Vi ville se om det fanns spår av konstruktioner även utanför vårt undersökningsområde. När vi senare grävde fram och undersökte en tegelspis intill den prospekterade ytan blev informationen från georadarplanen viktig för vår tolkning.
Golvbrädorna och eldstaden kan ha tillhört ett ekonomihus. Vi såg en möjlig rumsindelning då spisen i sig var konstruerad på ett sådant sätt att den enbart kunnat stå i ett hörn. Vi hittade också golvbrädor på två olika sidor av ett tydligt väggparti. Det mörkare partiet på georadarplanen har vi tolkat som husets östra vägg. Det ljusare brottet i mörkfärgningen kan vara en öppning i väggen, eller så har det varit två separata konstruktioner. Med andra ord kan det handla om ett större hus där ljusfärgningen är spår av en ingång, eller så är det två separata hus som legat intill varandra.
