I dag skär E4:an rakt igenom gravfältet men innan vägen byggdes gjordes en arkeologisk undersökning. Tillsammans med en grupp arkeologistudenter från Stockholm och Uppsala undersökte Agneta Lindgren och Lars Gezelius drygt 20 gravar, de allra flesta var runda stensättningar.
Till vänster i bild skymtar en gul grävmaskin, som de närmaste veckorna hjälper oss att bana fram gravarna. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
På 1950-talet var inte 14C metoden för datering av organiskt material utvecklad, utan då daterade arkeologerna gravarna med hjälp av föremålen som följt med de döda. I sin rapport från undersökningen drog Lars Gezelius slutsatsen att gravfältet började användas några hundra år före vikingatiden och sedan var i bruk till vikingatidens slut.
En dag på jobbet i Bådstorp år 1959. Arkeologerna har märkt upp grav 26, satt ut koordinater och ska fotografera graven med hjälp av ett fototorn. Foto: Riksantikvarieämbetet.
Mycket har förändrats och utvecklats inom arkeologin på 60 år. Nya metoder och naturvetenskapliga analyser ger oss helt andra möjligheter till dateringar och fördjupad kunskap. Förutom att studera föremålen i gravarna kommer vi bland annat att analysera vilka djur och växter som följt med de döda. Dessutom ska osteologer studera skelettmaterialet med avseende på ålder, kön mm. Vi kommer också att göra strontiumanalyser på skelettmaterialet, en metod som kan visa från vilket geografiskt område personen kommer.
Även arkeologer lämnar spår efter sig! På gravfältet har vi hittat en tvåöring från 1959, en knapp från klädmärket Algots och kapsyler. Foto: Marita Sjölin, Arkeologerna.
Från utgrävningen 1959 finns fyndmaterialet och kolprover på Historiska museet i Stockholm. Även detta material ska bearbetas och analyseras med dagens metoder, för att får en så komplett bild av gravfältet som möjligt och de människor som en gång levde sina liv i trakten.
