På en höjd i närheten av Östra Eneby kyrka i Norrköping har vi undersökt lämningarna efter ett hus, som vi preliminärt daterar till vikingatiden. Huset har haft tre rum och varit cirka tjugo meter långt och sju meter brett. I stolphålen till ytterväggarna, som också har burit upp taket, fanns flera intressanta föremål. Bland dessa var det några som skilde ut sig; ett litet avbrutet bryne, en mortel och inte minst en yxa av järn.
Att bygga ett nytt hus var en ovanlig händelse, som många kanske bara var med om någon gång i livet. Husbygget hade stor social betydelse och skapade en rad föreställningar hos människorna. Att placera ut föremål i samband med att huset byggdes var en säkerhetsåtgärd. Det utfördes i samband med en ritual och kan kallas husoffer. Under förhistorisk tid och medeltid var den primära avsikten att skydda hemmet och härden från allsköns ont.
Gudar och andra väsen
I vikingatidens samhälle genomsyrades allt av seder och bruk: födseln, döden, det vanliga, det ovanliga, fester och krig. Det myllrade av gudar och gudinnor och beroende på vad man ville ha hjälp med blotade människorna till olika gudomligheter. Men de var inte de enda man var tvungen att hålla sig väl med. Det fanns andra mytologiska ”lägre” väsen som kunde hjälpa, eller för all del stjälpa i vardagslivet: fylgjor, landvättar, alver, maror och troll.
Det var omsorgen om dessa väsen som förklarar de ritualer, eller små offer, som vi arkeologer ibland kan spåra i form av föremål, till synes på slumpmässig plats men i själva verket mycket medvetet placerade. Typen av föremål som lades ner kunde variera. Det kunde exempelvis vara keramik, delar från olika djur, hela ormar, metallföremål, eggverktyg eller malstenar. Det finns till och med exempel där hela människor begravts inne i huset, under golvet.
Fruktbarhet och reproduktion
I ett av stolphålen i Pryssgårdshuset, i gaveln mot väster, fanns en liten malstensunderliggare och en sten som tillsammans närmast kan beskrivas som en mortel. Det finns exempel på att malstenar lagts ner i stolphål från många platser i Skandinavien men det kan vara svårt att skilja på rituell nedläggelse från en ren praktisk funktion, i det här fallet som stöd till stolpen. Malstensfynd har ofta tolkats som tackoffer då de har ett starkt symbolvärde, vilket kopplas ihop med kvinnlighet, fruktbarhet och reproduktion.
Naturligtvis behöver det ena inte utesluta det andra. Funktionen, det praktiska, har troligen gått hand i hand med magin i järnåldersmänniskornas föreställningsvärld. Att just delar av malstenar valts som skoning till stolpen kan alltså ha en dubbel innebörd, dels en praktisk, dels som ett föremål kopplat till de riter som utfördes för att uppnå det man önskade för husets väl och ve.
Skydd mot åska och andra faror
Eggverktyg som knivar och som i det här fallet en yxa, tolkas ofta i termer av husoffer. Det finns olika föreställningar i etnologiska källmaterial som visar att järnet ansågs förknippats med magiskt förebyggande krafter. Eggverktygen ansågs också verkningsfulla mot åska och olika faror. Det finns ett återkommande drag i dessa berättelser om hur det vassa stålet skulle placeras i huset. Ofta har de placerats i husens takbärande stolphål, i anslutning till vägglinjer, vilket också är fallet i Pryssgården. Eggen skulle peka åt det håll där faran kom ifrån. I Pryssgårdshuset pekar den utåt, uppåt.
I det vikingatida huset i Pryssgården har föremålen placerats i stolphålen innan stolparna rests. Detta var ett sätt att skydda huset och dess invånare mot åska och brand och från illasinnade väsen med hjälp av magi.
Lästips:
Anne Carlie. 2004. Forntida byggnadskult. Stockholm.
