Kranium med underkäke av hund. Hundhuvudet tillsammans med delar av höger framben utgör ett husoffer från ett stolphål i ett hus från 1000-talets Norrtil utanför Sigtuna. Hunden var endast kring 7– 12 månader när den förmodligen avlivades för att sedan med ett förmodat magiskt syfte har placerats i stolphålet.
Den osteometriska analysen av kraniefragment och underkäke av hunden visar att storleken på djuret motsvarar en dalmatiner eller grönlandshund, vilket liknar de största hundarna från gårdslämningar i Gamla Uppsala, Samtidigt är den mindre än flertalet av de större vendeltida hundarna från båtgravar i Vendel. Kraniets proportioner stämmer överens med de hos dagens spetshundar.
En analys av frekvensen av hur mycket hundar har gnagit på ben från Norrtil visar att den skiljer sig mellan olika delar av gårdskomplexet med olika funktioner. Intressant nog är det inte i områden för avfallshantering som andelen hundgnagda ben är som högst utan i byggnader, och då främst i ekonomibyggnader men även i bostäder. Alltså är det där människorna kan antas ha vistats mest som också hundarna oftast legat och gnagt på ben. I områden för matberedning och kokhus är det få hundgnag på benen och av förståeliga skäl har de inte velat ha alltför mycket hundar i dessa miljöer.
