Undersökningen av stenåldersboplatsen inom Volvo Torslandas fabriksområde är inne på sin sista vecka. Hittills har vi hittat lämningar från såväl stenålder som järnålder. Från mellanmesolitikum, som dateras till en period för cirka 8 000–10 000 år sedan, har vi bland annat olika redskap i flinta som kärnyxor och pilspetsar (hullingspetsar och lancettmikroliter). Även spån och spånkärnor av konisk karaktär finns bland de daterande flintfynden.

Spån från mellanmesolitikum liggande på marken.
Spån från mellanmesolitikum. Foto: Arkeologerna CC BY

De mellanmesolitiska fynden återfinns i en omlagrad kontext på grund av den postglaciala transgressionens påverkan. Den postglaciala transgressionen betecknar ett geologiskt fenomen som kortfattat kan beskrivas som dels orsakat av landhöjning i samband med rörelser i jordskorpan efter inlandsisens tillbakagång, dels av havsnivåförändringar orsakade av varierande mängder vatten i haven föranledda av isavsmältning. Den ö som boplatsen låg på under mellanmesolitikum var attraktiv att vistats på fram tills för cirka 8 000 år sedan. Därefter nådde havsytan sitt transgressionsmaximum som för Göteborgsområdet var cirka 25 meter över dagens nivå. För runt 7 500–8 000 år sedan avtog tillflödet av smältvatten och landhöjningen tog överhand, vilket återigen gav succesivt sjunkande havsnivåer.

Utöver de mesolitiska fynden har vi även hittat neolitiska fynd från två olika faser inom boplatsen. En tvärpil, en fragmenterad slipad tjocknackig yxa och ett mindre antal keramikskärvor knyts till mellanneolitisk trattbägarkultur (cirka 3300-2350 f.Kr), medan en flathuggen pilspets och delar av en tunnbladig slipad yxa dateras till senneolitikum och stenålderns slutfas (cirka 2350-1700 f.Kr).

Hullingspets från mellanmesolitikum liggande på marken.
Hullingspets från mellanmesolitikum. Foto: Arkeologerna CC BY

Vid förundersökningen av boplatsen år 2022 hittade vi en urnegrav med trolig datering till brons-/järnålder. Nu när graven har undersökts visade den sig innehålla en botten av en kruka samt fragment av brända ben efter en kremering. Ytterligare två gravar har undersökts i anslutning till urnegraven. Båda saknade keramik vilket kan betyda att benfragmenten lagts i någon annan typ av behållare, exempelvis en träask, som under årens gång brutits ned och förmultnat.

Arbetet med fynden och rapporten kommer att fortgå under sommaren och hösten.

Flathuggen pilspets från senneolitikum på marken.
Flathuggen pilspets från senneolitikum. Foto: Arkeologerna CC BY
Keramikskärva med dekor från mellanneolitikum visas upp av en hand.
Keramikskärva med dekor från mellanneolitikum. Foto: Arkeologerna CC BY