Sedan en vecka tillbaka befinner vi oss söder om Nyköping för att undersöka lämningarna av ett torp under herrgården Arnö vid namn Södra Stentorpet. Vi börjar historien runt 1870 då ett päronträd planterades.

Torplämningen med en jordkällare i förgrunden samt en stuga och ladugård till vänster. Päronträdets skugga faller över gårdsplanen. Foto: Arkeologerna CC BY

Arnö är ett godskomplex med rötter i medeltid med flera underliggande gårdar och torp. Avståndet mellan herrgården och Södra Stentorpet är fågelvägen cirka 2 km. Södra Stentorpet etableras under första halvan av 1700-talet. Vilka de första brukarna var återkommer vi till vid ett senare tillfälle.

Vi tänker börja berätta historien om Södra Stentorpet något senare, närmare bestämt runt 1870. Då planterades vid torpstugan det gråpäronträd som nu är mitt i lövsprickningen. Trädet är cirka 150 år gammalt och frågan är vem som planterade det gamla seglivade trädet?

För att finna ett svar på frågan vänder vi oss till kyrkböckerna från S:t Nicolai församling.

Södra Stentorpet år 1870

Torpet drevs vid denna tid av Karl Erik Eriksson och Matilda Charlotta Jansdotter. Han var född 1837 och hon 1840. De hade brukat torpet sedan 1860 och där föddes 1864 Karl Johan och 1867 Erik Robert. Till sin hjälp fanns en piga och en dräng. Dessa byttes med jämna mellanrum ut och under perioden hade tre olika pigor och två drängar tjänst vid torpet.

Men det fanns fler boende på torpet – inhyseshjonen. Den förre torparen Erik Abrahamsson var 60 år gammal, oförmögen att arbeta och därför inhyst vid torpet. Hans hustru Anna Britta Andersdotter hade också varit ett inhyseshjon, men död sedan tre år tillbaka vid en ålder av 61. Deras dotter född 1847 bodde periodvis med sina gamla föräldrar och tjänstgjorde som piga vid gårdar i bygden.

Så här såg det ut vid Södra Stentorpet 1870. Det tycks vara torparen Karl Erik och hans hustru Matilda Charlotta som planterade päronträdet. År 1882 dör Karl Erik och Matilda Charlotta fortsätter driva torpet med hjälp av sina söner och en dotter Klara Matilda, född 1875. Men trädet består och överlever flera generationer torpare därefter.

Idag står det i ensamt majestät, en plats för oss arkeologer att i dess skugga fly solen ett ögonblick.