I Lillkyrkaprojektet arbetar vi med tre långsträckta delområden som löper över två byars ägor; Kärsta och Åsta i Lillkyrka socken. De äldsta kartorna är från år 1689 då lantmätaren Gabriel Thoring kartlade flera av byarna i området.
Byarna har långsträckta ägofigurer som löper från Hjälmarens stränder i söder till utmarken – skogen i norr. Bytomterna är geometriskt reglerade och framträder som två röda rektanglar markerade med bokstaven ”A”, invid står det huustompter. Kärstas åkerjord (färgat som mörkgrå partier i kartan) är belägen väster om bytomten. Ned mot Hjälmaren finns ängsmarkerna. Åsta har en långsträckt ägofigur med åkerjorden (gråfärgad) norr och söder om bytomten. I öster gränsar Åsta mot en mosse som finns kvar idag.
Våra undersökningsområden löper i öst-västlig riktning över markerna norr om bytomterna.
Det östligaste området ligger i anslutning till Åsta bys ägor på 1680-talet. Vårt schakt är beläget strax norr om en av tre backstugor i kartan. På 1990-talet gjorde man här en utgrävning där en av backstugorna undersöktes (Hårding 2000). Det var ett 11 x 6 meter stort hus med bevarat fundament till eldstaden mot den norra väggen. Stugan hade sannolikt haft en rumsindelning, kanske med ett större rum i den västra delen där också eldstaden låg, och en förstuga och kammare i den östra delen. Föremålsmaterialet antyder att huset var i bruk under 1600-talet, och in i 1700-talet.
Det mellersta området ligger på mark som var åker till ”Skyttens torp” enligt kartan från år 1689. Här utfördes också en arkeologisk utgrävning på 1990-talet. Då kunde man konstatera att området hade brukats på en mängd olika sätt under en väldigt lång tidsperiod. Det fanns dateringar tillbaka till stenålder, till mellan- och senneolitikum som sannolikt kan knytas till ett långhus. Det fanns också dateringar till äldre järnålder, men ingen gårdsmiljö fanns kvar från den tiden. Slutligen låg rester av en kupolugn, kanske en bakugn, som troligen varit i bruk under 1400–1500-talet längst i öster. De yngsta lämningarna var ett marmorbrott, en provbrytning som skedde omkring sekelskiftet år 1900. Det hade förstört delar av området (Andersson 1999). Det västra området ligger på mark som hört till skattegården i byn Kärsta. Här hade inga tidigare undersökningar skett.
Skriftliga belägg från medeltid finns från båda byarna. De förekommer i källorna ett flertal gånger från och med 1400-talet. Kärsta bestod enligt 1500-talets jordeböcker av sex hemman. Åsta var nästan lika stor med fem hemman. I kartorna över Åsta och Kärsta ser man att soldattorp (knektstugor) och backstugor är belägna längs med den gamla Ramstigen, riksvägen mellan Arboga och Örebro. Dessa är markerade som små hus i kartorna. Man kan räkna till åtminstone 12 knektstugor, torp och backstugor. Fyra av dem saknar beteckning och är inte namngivna. Men troligen har både indelta soldater, hantverkare och fattiga levt sida vid sida med bondgårdarnas invånare under stormaktstiden.
Det har varit problematiskt att inte undersökningsområdet har varit sammanhängande hela vägen, men det är också en fördel i och med att vi har täckt in ett ganska stort område som berört delar av 2 byars ägoområde. Det är tacknämligt att vi har tillgång till de äldre undersökningarna, och det har också skett nyare utgrävningar på byarnas marker. Sammantaget innebär att det finns ett ganska stort arkeologiskt material att använda i våra analyser.
För mer läsning: Andersson, K. 1999. Aktiviteter kring en by. Riksantikvarieämbetet rapport UV Bergslagen 1999:1
