Spår av hus från medeltid och senare tid. Ett och annat 1600-talsmynt. Arbetet i Lillkyrka har gått in i en intensiv fas och nu kan man se hur det gamla gårdslandskapet växte fram.
–Vi har hittat rester efter ett stort antal hägnader som delat in landskapet, säger arkeolog Fredrik Larsson.

Bara ett stenkast ifrån Hjälmaren arbetar arkeologerna med att gräva ut delar av de historiska byarna Kärsta och Åsta som finns omnämnda redan under medeltiden i skriftliga källor. Det råder bråda dagar när man nu har banat av de tre ytor som ska grävas fram. Utgrävningen pågår till den 29 maj och innan dess ska alla anläggningar hinna undersökas och dokumenteras.

–Det här är en intensiv fas med mycket anläggningsgrävning och rensningsarbete för att få fram allt, säger Fredrik Larsson.

Överraskande har det dykt upp stolphål kors och tvärs som troligen kommer från hägnader – anläggningar av trä eller sten till exempel gärdesgårdar – som dragits i området för att avgränsa markerna och hindra djuren från att gå överallt.

– Vi har spår av hur man genom olika tidsåldrar har inhägnat landskapet. De är troligen både från medeltid och senare tid så det är ett grannlaga arbete att bena upp vad som är vad. Man har byggt de här hägnaderna för att särskilja betesmark från åkermark, olika ägor från varandra, hägna vägar och styra var boskapen skulle vara i landskapet.

Genom att studera äldre kartor bland annat från 1600-talet, där gårdar, hus och tomter, betesmarker och åkrar är tydligt inritade, försöker arkeologerna få grepp om hur landskapet såg ut och vilka gårdar man har hittat.

– Kartorna är välgjorda och stämmer trots att de är 400 år gamla. Vi står mitt i det här landskapet nu, men gårdar har flyttats, betesmark har förvandlats till åkrar och tvärtom så mycket har förändrats. Genom kartorna har vi kunskap om hur marken har använts från 1600-talet och framåt och genom att lägga på karta efter karta kan vi se hur landskapet förändras och få en större förståelse för vad vi gräver.

Ett slitet mynt hör till de fynd som gjorts.

Arkeologerna har även gått med metalldetektor över området men hittat relativt lite föremål, trots närheten till Kärsta by. Här och där har människor under 1600-talet tappat något mynt men annars är det inte så mycket föremål över lag, säger Fredrik Larsson. Ett bryne, en knacksten, enstaka dräktdetaljer och mindre mängder glaserad keramik som troligen kommer från 1600– 1700-tal hör till fynden.

– Föremålsfloran är väldigt mager och det är något som gäller generellt för Närke. Vi vet inte riktigt varför. Det har kanske varit ett område där man inte haft samma föremålsflora eller lika mycket som på andra platser. Man har kanske varit mer försiktig med vardagssaker så de bevarats längre och gått i arv. Vi befinner oss precis bredvid E18 och de grävningar som gjordes på 1990-talet och det var samma sak då, lite föremål men många anläggningar.