I samband med årets avbaning med grävmaskin i Rörby, metalldetekterades nästan hela det kvarvarande undersökningsområdet. Det gick till så att den översta grässvålen avlägsnades med maskin, därefter detekterades matjorden innan ett ytterligare skikt skalades av och detekterades. Majoriteten av fynden påträffades i det övre matjordsskiktet. Detta är ett relativt nytt sätt att arbeta inom arkeologin och det har börjat ge en helt ny syn på vår förhistoria eftersom platser som tidigare ofta framstod som fyndfattiga, exempelvis boplatser ute på lermark nu visar sig innehålla en respektingivande mängd metallföremål.
Hur fungerar då en metalldetektor? Mycket enkelt förklarat består en detektors övre del av en radiosändare och en radiomottagare. I loopen” dvs. i den runda plattan nedtill finns en mottagarspole och en sändarspole, loopen ska alltid vara i rörelse. Det elektriska fältet runt loopen förändras när den kommer nära metall. När detta inträffar hör detekteraren ett ljud i sina hörlurar, ljudsignalen varierar beroende på vilken metall det är fråga om. Ljudsignalen blir dessutom starkare allt närmare föremålet man för loopen och det ger en indikation på var man ska gräva.
Jordbruksmark innehåller ofta mängder av metallskräp och efter en dags detektering har du ofta fickorna fulla av spik, kapsyler, tomhylsor, hästskosömmar m.m. Förhoppningsvis har du även funnit föremål som kan säga något om forntiden. Små cu-klipp och smältor kan tyda på att det funnits ett gjuteri i närheten. Fynd av knivar, verktyg m.m. kan berätta mycket om vad forntidens människor gjorde och arbetade med på platsen. Detektering i samband med avbaning med grävmaskin är viktigt, majoriteten av metallfynden finns i matjorden och inte i anläggningarna därunder. Denna vecka fortsätter avbaningen av ett ytterligare område och vi hoppas kunna återkomma med ett nytt blogginlägg om metalldetektering inom en snar framtid.
