Undersökningen vid Örja är nu inne på sin sjunde vecka. Det ger anledning att fundera över vilka resultat vi har uppnått så här långt. I veckans blogg berättar vi om utfallet från metalldekteringen. Vi låter vi en av arkeologerna i projektet, Bo Knarrström, berätta om vad han tycker varit mest spännande och vad han hoppas på inför det fortsatta arbetet.
Din främsta uppgift på utgrävningen är att söka efter metallföremål i marken. Vilka resultat tycker du att detekteringen har gett så här långt?
– Ja, jag måste säga att utdelningen har varit mycket god. Vi hittar precis så mycket föremål som vi förväntade oss. Av de cirka 1100 fynd som registrerats hittills är 900 föremål av metall. De flesta metallfynden kommer som väntat i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Det är mycket vardagliga saker som folk säkert har tappat, som t.ex. detaljer till klädedräkten typ spännen, söljor och knappar. Men vi har även hittat en del arbetsredskap och förstås ganska många mynt. Vi är uppe i ungefär 140 mynt vid det här laget, som spänner från 1200-talet och fram till idag.
Vilka är de mest spännande fynden ni har hittat?
– För mig är det nog alla föremålen med militär anknytning. Vi har för närvarande funnit mer än ett hundra projektiler. Det handlar mest om blykulor från pistoler och musköter. Det häftigaste med de här fynden är att vi kunna bekräfta Slaget vid Örja. Här finns allt, vad som ska finnas på ett slagfält från 1600-talet. Tidigare visste vi bara, utifrån en samtida källa, att det skulle ha ägt rum en skärmytsling mellan de danska och svenska trupper 1678 i byn.
– Fynden av pistol- och muskötkulor berättar för oss att kavalleriet var inblandat i stridigheterna. Mest oväntat är att vi även hittat projektiler efter artilleri, i form av druvhagel och karteschkulor. Dessutom har vi hittat en grovkalibrig kanonkula av järn. Under alla år då vi har sökt med detektor på olika slagfält både i Sverige och utomlands, har vi aldrig hittat en kanonkula. Det är första gången här i Örja!
– Vi hittade kulan alldeles invid stensyllen till en byggnad. Mest troligt är att kulan har träffat resterna av en byggnad och rullat in under rasmassorna, så den låg gömd. Kanonkulor var eftertraktade och samlades in inte bara av soldaterna själva, utan också av vanligt folk, som gärna använde dem i hushållet som senapskulor och dörrvikter.
– De flesta projektiler hittar vi i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Vi vet att de svenska trupperna redan 1676, dvs. två år före slaget vid Örja, brände ner många gårdar i byarna runt Landskrona. Så när svenskar och danskar drabbade samman i Örja, låg gårdarna troligen i ruiner och kunde användas av soldaterna för att ta skydd.
– Det var på sensommaren efter att den svenske kungen Karl XI intagit Kristianstad, då svenskarna följde efter danskarna som efter att ha förlorat striden, drog sig tillbaka mot Landskrona. Vi vet i stort sett ingenting om bakgrunden till slaget vid Örja. Men om vi tänker oss att de svenska trupperna slagit läger vid byn, så gav det danskarna som intagit Citadellet i Landskrona, ett bra tillfälle att överraska och angripa svenskarna.
– Vi vet inte hur många soldater som kan ha varit inblandade. I jämförelse med slaget vid Landskrona året innan (1677), med mer än tjugotusen man, var antalet soldater vid Örja mer blygsamt och uppgick kanske till mellan två eller tretusen man på vardera sidan. Det är troligen förklaringen till att slaget glömdes bort. Det är jättehäftigt att arkeologin nu kan ge oss nya ledtrådar för att förstå vad som egentligen hände.
Vad har du för förväntningar inför den fortsatta undersökningen? Vad skulle du helst vilja hitta?
– Jag ser verkligen fram emot slutet av grävningen när vi ska undersöka gårdarnas brunnar. Vi vet att man i krigstider ofta förstörde brunnar för fienden, genom slänga ned döda hästar eller andra djur som förgiftade vattnet och gjorde det obrukbart. Då kan även andra saker ha följt med ned i brunnarna, som t.ex. remtyg till hästutrustning, hölster till pistoler eller liknande. Det skulle vara spännande!
Till sist vill vi alla på grävningen önska er läsare en riktigt skön midsommar med sill, dans och kanske en liten nubbe!
